---------------------------------------------------------------------------

      - "Svamp - Som Gift, Drog och Medicin i Magi, Sex och Religion -
                      av Ingvild Broch och Ben Johnsen
                   - Sektionen Rus och Hallucinationer -
                             ISBN 91-29-58710-7

             Elektronisk version av Swedish Infomania, Mars 1994.

---------------------------------------------------------------------------

                           - Moctezumas Mexico -

        ret var 15O2. Moctezuma, aztekernas mest bermda hrskare, skulle
insttas i sitt mbete under stora festligheter och ceremonier. Bland
gsterna var ocks somliga av aztekernas traditionella fiender. Furstar
frn Tlazcalanfolket kom frkldda till evenemanget. De avsljades men
Moctezuma var barmhrtig och lt nd g fre rtt. Furstarna inbjds till
festen och som en extra gest bjds de p berusande svampar som ytterligare
skulle ka sinnesupplevelserna.
        Vid denna tid kryssade redan de spanska karavellerna i Karibiska
havet. 1519 kastade Hernn Cortz ankar vid det nuvarande Vera Cruz, och
aztekernas rike stod infr sitt fall. Aztekernas samhllssystem hr till
det blodigaste historien knner. Mnniskooffer till gudarnas ra frekom
ofta, men nu mtte de sina vermn med en tro utan nd. Spanjorernas
bestialiska mrdande och plundrande av de infdda kulminerade d aztekernas
huvudstad Tenochtitlan helt lades i ruiner 1521.
        Med brjan p 156O-talet frsvagades de tre viktigaste indianska
hgkulturerna, aztek-, maya- och inkakulturerna, under de spanska
conquistadorernas herradme. Nr ervrarna undan fr undan kade kontrollen
och inflytandet ver kontinenten, frsvann gamla sedvnjor och ett nytt
samhlle etablerades. Efter inkvisitionens mnster i hemlandet tog
spanjorerna i bruk de metoder de ansg ndamlsenliga fr att avskrcka
indianerna frn att praktisera sina hedniska ceremonier. De ansg det som
absolut ndvndigt att alla uttryck fr avgudadyrkan raderades ut. En
pfallande nitisk prelat i Yucatn var vid denna tid Diego de Landa, som
verkligen lt ndamlet helga medlen.
        Den 12 juli 1562 hade han ltit samla in flera tusen gudabilder och
andra kultfreml som hade avtvungits mayafolket med hjlp av de extremaste
vertalningsmetoder. Allt brndes, inklusive 27 rullar med heliga skrifter.
Landa kommenterar lakoniskt denna autodaf i sin Relacin de las Cosas de
Yucatn:
 
        "Bland dem fann vi ett stort antal bcker skrivna med dessa
symboler, och eftersom de ej innehll ngot annat n skrock och djvulska
lgner, brnde vi alltsammans, vilket de srjde i frbluffande grad, och
det kostade dem stort lidande."
 
        Ofattbara kulturvrden gick frlorade under 15OO-talet. Berttelsen
om Moctezumas krning levde emellertid vidare. F r efter massakern i
Tenochtitlan skrev franciskanerbrodern Motolinia ner berttelsen, och hr
fr vi fr frsta gngen hra om aztekernas berusande svamp:

        "De hade ocks ett annat stt att berusa sig p som gjorde dem nd
mer fruktansvrda. Till detta anvnde de vissa svampar, ty sdana finns i
detta land precis som i Castilien. Men hr finns en sdan art som
indianerna ter r, dricker drtill eller ter bihonung, eftersom svampen
r mycket besk. P grund av svampen ser de snart tusen syner och srskilt
ormar. Och eftersom de fullstndigt frlorar sina sinnens bruk, tror de att
ftterna och kroppen r fulla av maskar som ter dem levande. Slunda
raglar de frn hus till hus fr att finna ngon som kan drpa dem. P grund
av den starka berusningen och den plga de genomlider, kan det emellant
hnda att ngon hnger sig, och de r vidare ytterst brutala mot andra. P
sitt eget sprk kallar de svampen 'Guds ktt' eller den djvuls ktt som de
tillbedjer. P detta stt fr de sin nattvard hos sin brutala gud genom
denna beska fda."

        r 1578 skrev dominikanermunken, mestisen Diego Durn i Historia de
las Indias de Nueva Esparia:

        "Offerritualen var avslutad och trapporna och grdsplatsen badade i
mnniskoblod. D gick alla ivg fr att ta r svamp som fick dem att mista
frstndet och de ndde till slut ett tillstnd vrre n om de hade druckit
mycket vin; s berusade var de att mnga tog sina liv, och av kraften frn
svampen sg de syner och framtiden uppenbarades fr dem. Djvulen talade
till dem i deras berusade tillstnd."

        Man anar en negativ hllning frn det katolska prsterskapets sida
i dessa berttelser. Som tur var for ocks botanisten Francisco Hernndez
till Mexico 157O och tervnde till Spanien I 577 med ett digert manuskript
som blev Historia Plantarum Nova Hispaniae. Hernndez nmner tre
svampsorter som gav psykiska reaktioner eller som knts till vernaturliga
frestllningar:

        "...andra frorsakar inte dden nr de intages, men galenskap som
ibland inte gr ver. Symptomet r ett slags okontrollerat skrattanfall.
Vanligtvis kallas svamparna tyhuinti, de r kraftigt gula, syrliga med en
inte oven friskhet. Det finns ocks somliga som inte framkallar skratt,
men som fr en att se krig och demonliknande vsen. Andra ter r av stort
vrde och inte mindre efterfrgade av furstar till deras fester och
banketter. Under lnga nattvak eftersks de, skrmmande och ingivande
vrdnad."

        ven andra spanska kllor frn 15OO-talet nmner bruket av de
berusande svamparna. Efter 165O verkar detta dremot inte ske lngre, den
rituella anvndningen av svamp verkar ha tagit slut och bara en handfull
specialister knde till den.
        Pltsligt, den 4maj 1915 blstes liv i problemet igen! D hlls
nmligen ett fredrag i Botanical Society i Washington dr det kategoriskt
slogs fast att det aldrig hade anvnts berusande svampar i de indianska
kulturerna, men att de tidigare uppgiftslmnarna hade blandat ihop torkade
mezcalknoppar med svamp! (Spritdrycken mezcal grs n idag av saften frn
en kaktus.) Med ens underkndes samtliga spanska berttare och deras
indianska kllor. Genom denna negativa upplysning fick mnga fr frsta
gngen hra talas om att det verhuvudtaget skulle ha existerat en indiansk
kult med rituellt bruk av berusande svamp. Mexikanska kulturarbetare dremot
kunde knappast g med p att spanska lrde inte skulle ha kunnat skilja
mellan svamp och mezcalknoppar.Detta frde till frnyat intresse fr att
underska om sdana svampar fortfarande anvndes.Vi kan kort fastsl att
fre Andra vrldskriget hade man konstaterat att svampkulten nnu levde och
de frsta svamparna var ptrffade och identifierade. D arkeologer,
antropologer och sprkforskare frst brjade intressera sig fr
svampkulten, fann man spr i skrifter,sprk och arkeologiska samlingar som
hade frbisetts eller feltolkats tidigare. Delar av tre heliga mayaskrifter
hade trots allt sluppit undan konfiskering och hade under oknda
omstndigheter hamnat i Madrid, Paris och Dresden. I dessa skrifter finns
teckningar som visar hierarkiska mayaritualer med en helig och hallucinogen
svamp i en central roll. Likas r svamparna ptrffade p ornament och
fresker norr om Mexico City. Freskerna dateras till r 3OO-5OOe Kr. Lika
spnnande r de mystiska svampstenarna frn Guatemala.Det r sm statyer av
sten, 3O-4Ocm hga, som dateras nda tillbaka till det andra rtusendet
f Kr. Stenarna framstller en svamp med en figur i foten.Totalt knner man
ver 1OO sdana statyetter och alla ser ut att vara ldre n 9OO e Kr. Vi
kan bara spekulera ver den roll stenarna kan ha spelat och vad de
symboliserade i tidiga indianska kulturer.

        Frn Moctezumas tid sg vi att svamparna anvndes under stora
offentliga tillstllningar, men nrmar vi oss vr tid finns inga spr av
detta. Nu sker det rituella bruket inom hemmets fyra vggar, tillsammans med
familj och slktingar och grna i medicinskt sammanhang. Svampen intas inte
direkt av de sjuka som medicin,utan ges till en vis man eller kvinna som
stller diagnoser och prognoser genom de visionra uppenbarelser
vederbrande fr. Svampen omtalas med respekt och vrdnad, fr svampen eller
rttare sagt guden i svampen talar direkt till dem. Mazatecindianerna i
Mexico citerar alltid svampen direkt, inte "Den vise mannnen sger", utan:
"Svampen sger..."
        Svampens religisa anknytning framgr ocks av det folkliga namnet
teonancatl som betyder "Guds ktt". Franciskanerbrodern Motolinia ppekade
att svampen spelade samma roll i indianernas religion som utdelandet av
nattvardsbrdet i kristna ritualer. Det var inte underligt att detta var fr
starkt fr de katolska prsterna som frsts menade att det var helt
felaktigt att Gud kunde kallas genom svampen, nr det i verkligheten var
Djvulen!
        Frn ca 165O refererar skriftliga kllor som sagt inte lngre
bruket av de berusande svamparna. Svampritualerna hade gjorts privata och
nrmast hemliga. Detta kan vara ett resultat av den katolska kyrkans
generellt frdmande instllning till all hednisk kultur och srskilt till
andra religioner. Hr som p andra platser, dr intrnglingar och nya
makthavare krver att nya gudar ska erstta de gamla, behlls ofta de gamla
religisa traditionerna, men ifrs en ny sprkdrkt anpassad till de nya
makthavarnas gudar. 1953 hette det att Jesus hade givit dem svampen fr att
de var fattiga och inte hade rd till lkarhjlp och medicin. Svampen
kallades "Kristi blod" fr att den frmodligen skulle vxa dr en droppe av
Kristi blod hade fallit. "Det r Jesus Kristus sjlv som talar till oss",
sa mazatekerna och frklarade detta med att alla som t svampen sg syner.
Mazatekerna har tv generella ord fr svamp varav det ena omfattar de
hallucinogena sorterna.
        Den vise mannen t alltid svampen r. Om allt gick bra, dvs om han
hade tit lagom mnga svampar, kom synerna och svampen talade i ett par tre
timmar. Svampen frklarade varfr patienten hade blivit sjuk. Den kunde
bertta att patienten hade blivit frhxad, vem som hade frorsakat det och
hur. Den kunde tala om att patienten led av "fruktan-sjuka" eller att
besvren kunde botas med mediciner och rekommendera en lkare.
        Tron p svampen var stark hos mazatekerna. En person med tuberkulos
konsulterade svampen en natt. Svampen sa att han skulle d. Nsta dag var
patienten inte lngre intresserad av sin medicin. Han brjade se ver sitt
hus och sina affrer. S smningom slutade han att ta och senare ocks att
dricka. Han dog inom en mnad.
        I en familj blev flera sjuka. De rdfrgade svampen om sin 22-rige
son. Den sa att han skulle bli bra och det blev han. D den 18-riga
dottern blev sjuk sa svampen ocks att hon skulle tillfriskna vilket hon
gjorde. Senare blev en tiorig dotter sjuk och svampen pstod att hon
skulle d. Familjen blev lamslagen, fr hennes sjukdom hade inte verkat s
allvarlig. Men svampen sa att de inte skulle vara bekymrade, fr den skulle
ta hand om den lilla flickans sjl. Modern instruerade dottern att be till
svampen: "Om du inte kan bota mig, s ta min sjl." Ett par dagar senare
var hon dd.
        Dokumenten som vi har kunnat bertta frn r insamlade av R Gordon
Wasson, bankman frn New York, och hans ryskfdda hustru, lkaren Valentina
P Wasson. De startade 1953 sina pilgrimsfrder till bortglmda bergsbyar i
Mexico med det enkla ndamlet att finna exemplar av de heliga svamparna,
bestmma dem och sjlva provsmaka dem. De ville lra s mycket som mjligt
om svampkultens nuvarande status och de nskade oeks sjlva delta i
svampriterna. Efter flera expeditioner till olika indianska samhllen
lyckades de ntligen 1955 bryta genom den kulturella barriren och f delta
i svampritualens gudomliga mltid. ntligen fick de sjlva uppleva det som
de bara visste om frn andras skildringar.
        Ritualen brjade p kvllen och det drjde en stund innan effekten
kom. Men vid 11-tiden "brjade de se". Snart tog svampen dem fullstndigt i
sin makt. Det var som om sjlen hade lmnat kroppen och flg omkring i
rummet medan kroppen tungt lg kvar. De knde sig underligt kluvna. Vid en
viss niv lg de som tunga lerkroppar p mattorna. Alla sg liknande men
inte helt lika syner. Syner som var fyllda av mening och s klara och
vertygande fr dem som upplevde dem att det gick mycket utver vanlig
jordisk verklighet. Frst kom geometriska mnster i starka frger s vackra
att de kunde pryda textilier och tapeter. Mnstren utvecklades till
arkitektoniska strukturer med mnga pelare och bgar av kunglig prakt i
guld, onyx och elfenben, harmoniska och genialt sammanvvda, ondliga utan
begrnsningar. De lg med vidppna gon medan visionerna kom i en ndls
rad, husets vggar frsvann och sjlen fritt flt omkring i universum,
smekt av en gudomlig vind och med en rrlighet som kunde flytta dem vart
som helst p tankens vingar. De frstod vad indianerna menade d de sa att
svampen skulle ta dem dit Gud var.
        Hos zapotekerna var insamlandet av de heliga svamparna knutet till
riter p vxtplatserna. Hr kallades olika gudomar, srskilt den Stora
skviggen som avlade svampen med Moder Jord.
        Att blixt och ska har gjort ett djupt intryck p mnniskorna genom
tiderna r ltt att frst. skvder framkallade fruktan, respekt och
underdnighet fr makten gudarna visade genom detta spel med
naturkrafterna. Nr gudarna ocks visade sin nrvaro i de hallucinogena
svamparna genom visioner prglade av lysande mnster, frstr vi ltt att
svamparna som vxte fram efter skvder och regn frbands med ska, blixtar
och blixtnedslag. Underskningar p 7O-talet visar att namnet p rd
flugsvamp bde i Guatemala och sydligaste Mexico har med blixt att gra.
        Nu ska vi ta sprnget till andra delar av vrlden. Vi vet nmligen
att samma tro p ett band mellan svamp och skvder lever i Kashmir och
Pamir, Iran och Kina, Polynesien och Nya Zeeland. Tidigare har vi hrt att
ocks de gamla grekerna och romarna frestllde sig ett samband mellan ska
och svamp.
        Hr har vi att gra med en intressant parallellfrestllning som
knappast kan vara resultatet av pverkan. Kan ursprunget vara ett tidigt
och djupgende sammanhang mellan religisa upplevelser, lysande visuella
hallucinogena upplevelser och blixtar i ett glmt frflutet? I s fall var
denna ursprungliga orsak till att svamp bands till skvder fr lnge sedan
glmd av grekerna p Plutarkos tid. ven om kunskap om och anvndning av
hallucinogen svamp en gng ingick i religisa ritualer r det ltt att
tnka sig att spritdrycker, srskilt efter att det blev vanligt med
vinodling, gav s riklig, sker och jmn tillgng p rusmedel att andra
mnen glmdes efter hand.
        En frutsttning fr att tro att de magiska svamparna har ngot
sammanhang med tidigare och mer allmnt frekommande religisa upplevelser
r att sdana svampar frekommer och har anvnts ocks p andra platser n
i Mellanamerika.
        Under senare r har man ftt knnedom om utstrckt bruk av psykiskt
verksamma svampar bland isolerade stammar av urbefolkningen i Nya Guineas
inre. Den frsta uppgiften om detta har vi frn en etnograf som i en
avhandling till American Ethnological Society 1947 fllde en stranmrkning
som r lika knapp som spnnande: "De vilda svamparna ger anfall av vansinne
som man vet har resulterat i dden. Svampen intar de innan de ska ut och
drpa fiender eller i tider av vrede, sorg eller annan upprrdhet."
Senare uppgifter frn ett katolskt missionscentrum visade att kyskhet inte
var en dygd bland Chimbufolkets ogifta kvinnor. Fr att hindra onskade
graviditeter t de speciella svampar. Senare nr de hade gift sig slutade
de att ta svamp och fdde barn utan problem. (Vi antecknar i frbifarten
att vissa mgelsvampar producerar mnet zearalenon som fysiologiskt och
patologiskt verkar som strogen, det viktigaste knshormonet i mnga
befruktninghindrande medel.)
        Papuanerna p samma  anvnder fortfarande magiska svampar som
ingr i olika ritualer fr stammens kvinnor och mn. Mnnen blir starkt
upphetsade och springer omkring och viftar med sina spjut, bgar och pilar,
terroriserande sina grannar. Kvinnorna tar det dremot lugnt hemma det
frsta dygnet, medan de berttar fr varandra om alla sina ventyr,
upplevda i verkligheten eller i rus. Men p morgonen den andra dagen ber de
mnnen smycka sig till dans med sina vackraste fjdrar och andra prydnader.
Sedan dansar de i figurer som motsvarar mannens klan. Annars r det inte
tilltet fr gifta kvinnor att dansa som mn och ogifta kvinnor, men nu
efter dansen flrtar fruarna utan hmningar med mnnen i husbondens klan,
fnittrar och skryter om sina sexuella prestationer. S lnge de befinner
sig i svamprus r de utan ansvar och fr sina synder frltna.
        Efter att ha slagit fast att hallucinogena svampar har anvnts i
Asien, p Nya Zeeland och i Amerika kan vi undra om Europa verkligen har
varit ett undantag? Den rda flugsvampen har en speciell stllning och den
ska vi komma tillbaka till senare. Men hur r det med andra psykiskt
stimulerande svampar? Finns de inte, eller har de bara inte anvnts? Har
gudarna varit srskilt givmilda mot Latinamerika? Dr vxer tobak,
mezcalkaktus oeh 14-15 arter av hallucinogena svampar.
        De hallucinogena svamparna i Mexico har identifierats de senaste
ren. Det kan dyka upp flera men arterna verkar frdela sig p tre slkten:
brokskivlingar (Punaeolus), kragskivlingar (Stropharia) och sltskivlingar
(Psilocybe). Dessa slkten r mycket vanliga i alla tempererade trakter. De
vxer i betesmark och annan grsmark, somliga direkt i dynga som r mer
eller mindre upplst. En av kragskivlingarna vxer p komockor och kallades
"den heliga komockesvampen" i Mexico. Men kreatur infrdes till Mexico
frst av spanjorerna, s svampen kan ha kommit med frn Europa. Vi mste
betrakta det som vervgande sannolikt att hallucinogen svamp r vanlig i
Europa.
        Nr vi nu har en hypotes att g efter kan vi brja leta i kllorna
efter spr av anvndning eller tminstone knnedom om dylika svampar i
Europa. Albertus Magnus skrev i De vegetubilus (fre 1256): "En indikation
p att de (svamparna) r av fuktig natur r att nr de tes, avstannar de
mentala processerna hos den som intar dem, och galenskap uppstr". Clusius
(1526-16O9) beskriver ungerska svampar och sger: "Det finns en svamp
(bolondgomba) som p tyska kallas Narrenschwamm (narrarnas svamp), ty det
sges att den som ter den blir mentalt upprymd". Detta uttryck gr igen i
fasta uttryck. Nr ngon har uppfrt sig dumt sger man: "Har du tit
narrsvamp!" Eller: "Han skrattar som om han hade tit narrsvamp?"
Emellertid r det oklart vilken svamp det egentligen rr sig om hr, men
mest sannolikt r den en av broskskivlingarna.
        En engelsman som samlade svamp i Hyde Park 1816 hann knappt njuta
av sin svampstuvning innan han blev vimmelkantig, sg oklart och knde sig
allmnt sl. Han fick hjlp att komma till lkare som bestmde resterna av
svampen till den dr vanliga klockbroskskivlingen (P. cumpunulutus), som
ocks var den frsta hallucinogena svampen som bestmdes i Mexiko 1938.
Denna svamp r orsak till flera liknande fall som beskrevs i medicinska
tidskrifter i England fre 1815. Ingen av patienterna blev illamende eller
sjuk och symptomen var borta dagen efter. Hundra r senare t den
amerikanske lkaren Beamon Douglass broskskivling och fick psykiska
reaktioner med tendens till verdriven munterhet och syner.
         Vi knner allts i historisk tid bara sporadiskt bruk av psykiskt
aktiva svampar i Europa. Om anvndningen hade varit mer allmn eller ingtt
i religisa riter, mste detta ha varit i frhistorisk tid och innan
spritdrycker blev ltt tillgngliga. Detta frhllande kan emellertid
frndra sig. Kanske Europas tid inte har kommit nnu? Fr i klvattnet
till hippiekulturen och the flower generation har intresset fr experiment
och anvndning av pyskiskt stimulerande mnen varit kande.

                         - Pizza med Sltskivling -

        Tv djupa och motsatta behov prglar mnniskorna: att knna sig
skra i stabila, versiktliga omgivningar och att knna spnning - att
ngot nytt och ofrutsett skall ske. Att hlla versikt och full kontroll
r egots uppgift: uppfatta snabbt, tnka klart och planera frnuftigt. Men
vi sker ocks utmaningar genom det motsgelsefulla och ofrutsgbara. I
alla tider och verallt i vrlden, har mnniskorna skt nya omgivningar,
aktiviteter och sinnesupplevelser.
        Det vanligaste sttet att ska upplevelser genom ndrat
sinnestillstnd r genom bruk av berusande medel. Alkohol r det mest
anvnda medlet i de flesta delar av vrlden. I moderata mngder fr den
till ett upprymt vlbefinnande, munterhet och lugn, innan sinnena
frsvagas. Hos personer som r disponerade fr det kan alkoholen ta bort
sexuella hmningar, dmpa fruktan och ngslan eller stimulera till
meditation ver livets mening.
        Trots kostnaderna vid verdriven anvndning bde fr den enskilde
och samhllet hller alkoholen sin position som redskap fr att lttare bli
till sinnes. Nrmaste konkurrent r opium och olika produkter av cannabis,
ssom hasch och marijuana.
        De hallucinogena mnena tillhr en annan grupp av medel som
frndrar medvetandet. Alkaloiderna r nrbeslktade mnen frn vxtriket
knda fr sin effekt p nervsystemet. Hr finner vi morfin, kinin, kokain,
stryknin, nikotin, meskalin frn kaktus och psilocybin och psilocin frn
kragskivlingar, brokskivlingar och sltskivlingar. Det mest omtalade och
knda narkotiska mnet frn senare r r dock LSD eller lyserginsyradi-
etylamid, som utvinns ur mjldrygesvampen som vxer p rg- och veteax.
        Det var en schweizisk kemist, Albert Hoffman, som upptckte LSD
1943 genom ett olyckstillbud i laboratoriet, naturligtvis, precis som med
antabusen och penicillinet. Hoffman var i frd med att framstlla en
mjldrygeprodukt d han kom att f i sig en obetydlig mngd av mnet.
Drefter upplevde han den frsta LSD-"trippen" som det senare kallades, med
besynnerliga frgintryck och ljuseffekter. Hoffman hade ingen aning om hur
mycket han hade ftt i sig och ett par dagar frskte han igen med s lite
som O,25 mg - och blev frfrad. Ruset var mycket starkare och djupare n
frsta gngen. Han fick en knsla av att svva i rummet och kunde betrakta
sin egen kropp som lg p divanen. Upplevelsen liknade mycket den som
Wassons hade i Mexico med svampar som innehll psilocybin och psilocin.
Dessa mnen r faktiskt nra beslktade kemiskt sett, ven om LSD r mycket
starkare.
        Indianerna som regelbundet anvnde hallucinogena svampar lr
aldrig ha blivit fysiskt beroende av dem. Detta har bekrftats vid nyare
vetenskapliga underskningar. Bruket ser dock ut att kunna leda till ett
psykiskt beroende. Fr vissa missbrukare har upplevelsen blivit
medelpunkten i tillvaron.
        Vid anvndning av LSD kas den fysiska toleransen snabbt, dvs
doserna mste kas fr varje dag fr att samma subjektiva effekt skall
uppns. Toleransen ndras saktare vid bruket av hallucinogen svamp. I
vilket fall som helst frsvinner den uppndda toleransen efter ett par
dygns uppehll. Effekten av LSD kommer efter en timme och varar tta-nio
timmar med efterfljande smnbesvr upp till 16 timmar. Psilocybin verkar
efter 2O minuter och den fulla effekten hller sig ca fem timmar,
varierande med den intagna dosen.
        Fr att frst hallucinogenernas effekt borde man vara antropolog,
farmakolog, biokemist och psykiater. Vi fr ge oss till tls med frsiktiga
referat av vad andra berttar - Kanske borde vi helst ha lagt ifrn oss
pennan...
        Biokemiskt menar man att dessa mnen har effekt fr att de liknar
de mnen i kroppen som verfr impulser via de sk synapserna, en slags
kontakter mellan nervceller eller mellan nervceller och tex en muskelcell.
Forskning visar att psilocin ger frndrad ppenhet gentemot sinnesintryck
genom den effekt mnet har p verfrandet av de impulser som reglerar
informationsstrmmen i hjrnan. Den subjektiva effekten r brukarens
upplevelse av den kemiska effekten. Man knner inte till ngon modell eller
begreppsystem som kan frklara sammanhanget mellan kemi och
sinnesupplevelse.
        Den subjektiva upplevelsen beror p minst tre faktorer: egenskaper
hos det hallucinogena mnet, och hur stor dos som intas, personlighetsdrag
och stmning eller humr hos vederbrande och den sociala och psykologiska
situationen vid intagandet. Anvndarens ndaml med att inta mnet och
frstelsen av motivet eller frvntan hos dem som "serverar" drogen har
ocks betydelse fr effekten.
        Vid konsumtion av de nmnda svamparna br anvndaren vara klar ver
den frskjutning i sinnesupplevelser som kan komma. Vi har tidigare
skildrat ndringen i den visuella uppfattningen, men frndring av hrseln
och tidsfrskjutning kan ocks intrffa. Lnga samtal med inbillade
personer och en subjektiv tid som flyter ivg i ett annat tempo n det
normala har vi ocks hrt talas om.
        Nr vi nu vet att effekten varierar starkt med brukarens
personlighet och frhllandena kring intagandet, kan vi lttare frst
skillnaderna mellan de berttelser vi har hrt, frn svampmltiderna vid
Moctezumas vldsceremonier till Wassons fridfulla tripp 1955. ven de
extrema utslag LSD-bruk frde till, vld och sjlvmord, r lttare att
frst nr man knner sammanhanget med vederbrandes personliga bakgrund
fr den subjektiva upplevelsen. Olyckliga reaktioner av LSD-anvndning har
kat bland grupper som intar mnet av sensationshunger eller i sociala
miljer dr man medvetet gr in fr att bryta mot lagen. Bland psykiatriska
patienter eller andra knslomssigt labila personer kan LSD vara srskilt
farligt i situationer dr ingen av de nrvarande vet hur man ska upptrda
fr att undvika en livshotande situation. En som under sdana
omstndigheter intar LSD kan komma att uppleva ytterligt skrmmande
hallucinationer utan att f helt ndvndig hjlp till att frst nr
hallucinationerna slutar och verkligheten kommer tillbaka. Det finns ocks
risk fr feltolkningar fr att ens frvntan om vad som kommer att ske i
bestmda situationer eller uppfattningen av de sociala och fysiska
omgivningarna frskjuts. Nr man inte vet om sdana upplevelser i frvg,
som nr tex narkotiska mnen anvnds ofrberett, kan upplevelsen bli mer n
skrmmande.
        Intresset fr hallucinogena och narkotiska mnen verkar ka i mnga
vstliga lnder. I klvattnet till vietnamkriget och frlorade illusioner
till myndigheternas frmga att hitta rttvisa lsningar p sociala problem
i vidaste bemrkelse, frknippas anvndning av dylika mnen med upproriska
element. Det r drfr knappast bara de medicinska vrderingarna och
somligas beklagliga reaktioner vid anvndningen som har frmtt
myndigheterna i vstliga lnder att frbjuda anvndningen av hallucinogena
svampar. Andra har hvdat att alla som r mentalt kompetenta till att
bestmma sjlva borde ha rtt att utforska olika sinnesupplevelser nr man
kan gra det utan att skada vare sig sjlv eller andra.
        Vren 1983 anklagades engelsmannen Kelvin Curtis fr att ha frskt
framstlla psilocybin, vilket i England r frbjudet enligt narkotikalagen.
Fr detta riskerade han maximistraffet 14 rs fngelse. Curtis hade odlat
sltskivlingen Psilocybe Cubensis. Han erknde att han hade kps
svampsporer av arten fr tre pund frn den amerikanska tidskriften High
Times. Odlingsmetoden hade han lrt sig ur boken Mushroom Grower's Guide.
Rtten fick en pikant uppgift att definiera "produkt" och "mne" efter
lagens bokstav. Det var klart att det rena mnet psilocybin var frbjudet,
men lngtifrn klart om en naturligt frekommande svamp kunde vara
frbjuden ven om den innehll detta mne. Till att brja med slogs det
fast att svampar innehllande psilocybin frekommer vanligt ver hela
England.
        klagaren pstod att svampen var en produkt enligt lagen, men
erknde att ordet kunde tolkas annorlunda. Frsvararen hvdade att det inte
kunde vara frbjudet att ga naturligt frekommande substanser ven om de
innehll en frbjuden kemikalie. Curtis frikndes efter sdan tolkning av
lagen att det var tilltet att odla svamparna och ta dem frska, eftersom
de d inte kunde anses vara en produkt. Dremot var de olagligt att anrtta
dem p ngot som helst stt - inkl stekning, fr d blev de en produkt! D
Curtis arresterades uttalade han att han grna ville f erknnandet att ha
frskt gra planeten till en trivsammare plats.
        Lsaren har skert stllt sig frgan om inte Sverige, ett av
vrldens rikaste lnder, ocks r sjlvfrsrjt med hallucinogen svamp.
Psilocybin finns hos arter av klockhttingar och de tidigare nmnda tre
slktena, som tillhr en grupp av nra beslktade svampar med mrkt
sporpulver med frger frn chokladbrunt till purpur och svart. Alla fyra
slktena har mnga arter som r vanliga ver stora delar av den
tempererade zonen, bl a Sverige.
        Slktena r ltta att knna igen, men arterna r svra att skilja,
ven fr experterna
        Mnga av de aktuella arterna vxer p dynga. Det gr mnga andra
svamparter ocks. Arterna fljer efter varandra p dyngan efterhand som den
ldras och bryts ned bl a med hjlp av svamparna. Mgelsvampar r ofta
frst ute medan spillningen r ganska frsk. Nr en svampart har frbrukat
den nring den behver, frsvinner den och ger plats fr nsta art. Dem vi
ska bertta om r alla skivlingar. De kommer sent, nr dyngan nstan helt
har brutits ned och blivit torr, fibrig och nrmast som kompost. Den
obehagliga lukten har d fr lnge sedan frsvunnit.
        Brokskivlingarna hr till de vanligaste p dynga eller betesmark
dr hstar och kor betar eller har gjort det under senare r. Den ofta inte
srskilt delikata vxtplatsen och att mnga andra och strre svampar har
verkat mer fngslande, kan vara orsaken till att mykologerna har
intresserat sig s lite fr dem. Det r ocks en mycket svr uppgift
eftersom arterna r s mnga och lika. Men vi kommer skert att f strre
kunskap om dem s smningom.
        Vi har redan nmnt engelsmannen som starkt pverkades av
brokskivling han hade plockat i Hyde Park 1816, likas har vi hrt om
Beaman Douglass som bara blev munter. Men den brokskivling han t
(Panaeolus retirugis) kunde efter beskrivningen att dma enligt den franske
svampexperten Roger Heim lika grna ha varit gul kragskivling (Stropharia
semiglobata). Douglass samlade tillrckligt med svamp till en mltid fr
tre, sin fru och hushjlp frutom sig sjlv. Den lckra smaken ppekades
srskilt. En timme efter att de hade tit brjade de se smre och knde
sig allmnt sla tills en psykiskt stimulerande period satte igng med
vrme, lyckorus, verdriven munterhet och struntprat. Douglass anmrker att
tankarna kom strmmande, men tyckte nd att de p ngot stt var
annorlunda. Senare kom syner och strningar av rymdknslan etc.
        Effekten pminner starkt om den som kommer av psilocybin, men vid
analyser av brokskivlingar 1963 klarade Roger Heim och hans kollegor i
Paris bekrfta nrvaron av psilocybin hos andra arter n den gr
brokskivlingen (P. sphinctrinus). Det r en nrstende art till
klockbrokskivlingen som plockades i Hyde Park. Dessa tv arter sls fr
vrigt ofta ihop. Amerikanska underskningar har ocks visat att innehllet
av psilocybin och drigenom den hallucinogena effekten varierar hos alla de
tre nmnda brokskivlingarna.
        Gr brokskivling har sm tnder lngs hattkanten som r srskilt
tydliga hos unga individer. Den kan ltt odlas i ett fuktigt rum p
steriliserad hstlort. Hela utvecklingen frn spor till frdig fruktkropp
tar ca fem veckor. Svampar frn mnga olika vxtplatser har innehllit
psilocybin frutom diverse icke identifierade mnen som kan vara
hallucinogena.
        Vi knner inte till ngra analyser av psilocybininnehllet av
nordiska brokskivlingar. Dremot har tv andra nordiska svampar befunnits
innehlla psilocybin, en av klockhttingarna (Conocybe cyanopus), vilket
man ocks vet frn utlndska underskningar, och konstigt nog ven blgr
skldskivling (Pluteus salicinus), trots att de flesta andra
skldskivlingarna r tliga. Bland klockhttingarna finns dremot giftiga
arter och slktet r dligt eller inte alls beskrivet i de populra
svampbckerna.
        Det finns mnga svenska sltskivlingar. Alla hallucinogena blir
blflckiga vid oxidering, antagligen av det verksamma mnet. Ett
eventuellt undantag r dyngsltskivlingar (Psilocybe coprophila &
subcoprophila) som bara fr bl flckar nederst p foten. De flesta
sltskivlingar har p hatten en karakteristisk hinna eller ytterhud som
ofta r klibbig och genomskinlig och ltt kan fls av p unga exemplar.
Hinnan frsvinner nr svampen torkar. De hr svamparna har oftast en bl-
eller grnaktig schattering. Mnga r hygrofana, dvs de ndrar frg med
luftfuktigheten. Nyare underskningar har visat att dyngsltskivlingarna
innehller lga koncentrationer av psilocybin. Som namnet visar vxer dessa
snarlika arter p dynga och lr vara dligt underskta. Psilocybin r bara
pvisat hos helt frska exemplar, s dessa arter lmpar sig inte att torka.
De frekommer mindre allmnt i Sverige.
        Den mest anvnda narkotikasvampen r toppsltskivling
(P. Semilanceata). Det r ungdomskulturen som r den mest internationellt
orienterade subkulturen, och det var den som gjorde denna inhemska resurs
knd och tog den i bruk. Detta skedde bde i Norge och Sverige i slutet av
7O-talet. Information om utseende, vxtplatser och anvndning av
narkosvampen spred sig snabbt via sensationsprglade reportage i
veckotidningar, dagstidningar och "undergroundlitteratur".
        Toppsltskivling vxer i stort sett ver hela landet frn mitten av
augusti till mitten av oktober. Vanliga stndorter r grsvallar,
betesmark, krar, grsmattor, vgkanter etc. Lngs kusten kan den hr och
dr frekomma i stora mngder, medan den vxer mer ojmnt i inlandet och i
fjllen. Den har inte ptrffats i skog, och den vxer inte p dynga.
        Toppsltskivling innehller bde psilocybin och psilocin frutom
oknda mnen som kan vara hallucinogena. Halten psilocybin ser ut att vara
densamma i alla delar av landet, men varierar efter fosfor- och kvvehalten
i jorden. Dessa grundmnen r ndvndiga fr biosyntesen av psilocybin.
Koncentrationen av psilocybin r strst hos de mindre, unga svamparna, men
psilocybinet bildas under tillvxten, s den absoluta halten r nd strst
hos vuxna individer. En torkad toppsltskivling vger mellan 2O och 6O mg.
Analyser av psilocybinhalten i torkad svamp visar att den kan variera
betydligt, frn O,2 till 2 procent. Eftersom 4-8 mg ger hallucinogena
effekter, borde 1O-2O torkade svampar a 4O mg ge motsvarande effekt. Men
hr r allts stora variationer mjliga.
        Skande ungdomar kom snart p att toppsltskivling var verksam bde
som frsk, anrttad och torkad. Frystorkning skall vara bst fr
lngtidslagring.
        Hsten 1978 var extra lng och mild p mnga hll i Norge. Det gav
utslag p svampssongen som blev bde lngvarig och rik. Ungdom p jakt
efter stimulantia deltog ivrigt. Ledningen vid ett av landets folkhgskolor
var frtvivlad. Eleverna plockade och t en liten svamp som srskilt vxte
p grsmattor, och tillbringade resten av tiden i ett lyckligt rus!
        Allt lg nu till rtta fr den stora festen i Stavanger. Menyn var
- Pizza med sltskivling. Frsta gngen blev anrttningen en succ: tv
vnner t en pizza med 15O sltskivlingar och fick ett behagligt rus och
satt lyckligt och flinade tillsammans i tre timmar. Senare provade de en ny
pizza, ven denna gng med 15O svampar. Men nu var sltskivlingarna
betydligt strre och mer verksamma och den ene fick en "bad trip". Han
tyckte allt blev overkligt, alla tidsbegrepp frsvann, han anade inte hur
han hade hittat vgen hem. Han verkade helt frnvarande och frldrarna
kunde verhuvudtaget inte fra ett samtal med honom. Han verkade
fruktansvrt rdd, trodde pltsligt att huset skulle brja brinna p grund
av en trasig stickkontakt som han frskte laga med en skruvmejsel.
        Efter ett par timmar brjade han darra vldsamt och skrek att
djvulen mste lmna hans kropp. Han hoppade runt p golvet i flera minuter
med skrckslagen stirrande blick. Han fick en vldsam rdsla fr att vara
ensam och klamrade sig av alla krafter till frldrarna. De bestmde sig nu
fr att tillkalla lkare och med hjlp av tre man lades han p br och
frdes till sjukhus. Dr lugnade han sig och ruset frsvann efter cirka
fyra timmar. Hur han sjlv upplevde ruset vet vi inte. Att pizzan den hr
gngen var verdoserad fr tv personer verkar uppenbart. Det var nnu en
gng fara p frde fr den norska folksjlen men myndigheterna tervann
fattningen: toppsltskivling uppfrdes p hlsovrdsmyndigheternas lista
ver narkotiska mnen vid sidan av psilocybin som stod dr tidigare. Det
var drmed inte bara frbjudet att anvnda toppsltskivling enligt
narkotikalagen utan ocks att plocka den.
        r 1984 dmdes en 28-rig man i Trondheim villkorligt till fngelse
i 24 dagar fr att ha tit toppsltskivling som han plockat i en av stadens
parker. r 1985 skedde motsvarande i Bod. Hr hade en man haft
sltskivling i te vilket kallades narkotisk dryck. Det stod ingenting i
tidningarna om teets kvalitet.
        Det har bara gtt 5OO r frn Moctezumas utdelande av hallucinogen
svamp fr att strka festdeltagarnas sinnesupplevelser under extravaganta
offentliga ceremonier tills norska myndigheter utdmer fngelsestraff till
ett par karlar som plockar ngra dylika svampar i naturen. Trondheimsmannen
fick ett svagt rus, om han frn Bod fick det vet vi inte.
        P engelska har toppsltskivling ftt namnet Liberty Cap fr att
formen p hatten liknar mssorna som fick symbolisera franska revolutionen.
Frihets- eller Jakobinermssan blev s smningom ocks en symbol fr den
frihet som borgarskapet uppndde efter revolutionen. Somliga menar att
detta namn borde vara en pminnelse bde fr de dmande myndigheterna och
de som dms fr att ha tit av denna svamp.
        Inte tycks norska myndigheter ha blivit srskilt frtjusta ver att
landet kanske kunde bli sjlvfrsrjt med hallucinogen svamp. D var det en
helt annan och entusiastisk instllning nr Jean Nicot, den franske
ambassadren i Portugal som odlade tobak i Lissabon, r 165O skickade ett
rejlt parti med fr och blad till sin drottning, Katarina av Medici. Med
partiet fljde ett lovprisande brev, herbe sainte, herbe sacre osv, ver
denna gudomliga vxt. Nicot menade att om hennes vid dessa tider
motstridiga understar lrde sig att avnjuta denna planta, borde de bli
lttare att styra. Drottningen gjorde ocks sitt fr att vxten skulle
vinna allmn spridning.

                          - Flugsvampens Flugor -

        Den svamp som alla nordbor knner r flugsvampen, den rda med sin
vackra, flaggrda hatt med vita flckar. Den har blivit en del av vr
frestllningsvrld i s hg grad att ber man ett barn rita en svamp s
blir det fr det mesta cn rd flugsvamp. Man kan till och med se rda
flugsvampar som julgranspynt. Elsa Beskows Tomtebobarnen anvnde inte
tomteluvor utan flugsvampsmssor om sommaren.
        Man har knt till flugsvampen sedan ldsta tider bde i Europa och
i resten av vrlden. P grund av den strarka prlande frgen syns den p
lngt hll i den grna skogen. Den r srskilt vanlig i nordliga trakter
fr att den bildar svamprot med tall, gran och helst bjrk.
        Emellertid r det inte bara det sttliga oeh frgglada utseendet
som har gjort den rda flugsvampen till vr mest populra svamp. Folk vet
att den r giftig och den har sin skra plats i folktron, omgiven av myter
och mystik. Att brsrkarna fiek styrka och raserianfall av att ta den hr
till vr barnalrdom.
        I Guatemalas hgland oeh i sdra Mexico frknippar man rd
flugsvamp med blixt och ska. Bland de infdda hr heter den kaqulja som
betyder skvigg, men ingen vet lngre varfr den har det namnet. Man avrds
att ta den fr att det skulle f fatala fljder. Quicheindianerna i
Guatemala kallar den itzel ocox som betyder den onda eller diaboliska
svampen.
        Korjakerna r ett folkslag som hller till i nordstligaste
Sibirien mot Berings sund. I deras mytologi intar flugsvampen en
srstllning. En gng fr lnge sen, berttar de korjakiska sgnerna, hade
Stora Korpen fngat en val och klarade inte f valen tillbaka till havet
dr den hrde hemma. Han var ofrmgen att lyfta halmvskan med matscken
till valen. Stora Korpen bad Tillvaron om hjlp och gudomen sade till
honom: "G till en ppen sltt vid havet. Dr kommer du att finna vita
stjlkar med prickiga hattar. Det r wa'paq-andar. t lite av dem s
hjlper det". Stora Korpen gick till havet. D spottade Det versta
vsendet p jorden och ur spottet kom flugsvampen fram. Stora Korpen
hittade svampen, t den och knde sig genast ltt till sinnes. Han brjade
dansa. Flugsvampen sade till honom: "Hur kommer det sig att du som r s
stark inte kan lyfta vskan?" "Det stmmer", sade Stora Korpen, "jag r en
stark man. Jag skall g och lyfta vskan." Han gick, lyfte vskan med en
gng och skickade hem valen. S visade Flugsvampen honom hur valen simmade
till havs och vnde tillbaka till sina vnner. D sade Stora Korpen: "Lt
Flugsvampen stanna p jorden och lt mina barn f se vad den vill visa
dem."
        verallt dr det finns flugsvamp i tall- och bjrkskogar p norra
halvklotet knyts mystiska egenskaper till den. Redan namnet r ett litet
mysterium. Det lter kanske svenskt, men vi tar fel om vi tror det.
Flugsvampen har nmligen samma namn p mnga sprk, ssom p ryska muchomor
(egentligen flugpest), tyska Fliegenpilz, franska tue-mouche fr att nmna
ngra. Det engelska fly-agaric r inte ett gammalt namn. P mnga hll i
Europa som i de slaviska lnderna och flera germanska tror man att svampen
har flugnamnet fr att flugorna gillar den men dr av att ta den.
        I verkligt gamla kllor nmns inte ngot om flugddareffekten men
frn och med Albertus Magnus vid mitten av 12OO-talet och fram till vr tid
har vi beskrivningar av insektsmedlet flugsvamp. Dessa beskrivningar r
emellertid helt olika och knyts ofta till en bestmd hndelse eller plats.
Detta gr att skildringarna lter mer som anekdoter n verklighet.
        Albertus Magnus skriver att flugor dr av att dricka mjlk med
flugsvamp och senare kan man ofta lsa om sdan blandning av mjlk och
flugsvamp som flugmedel.
        Medeltidens intellektuella levde i en ockult vrld dr skrift och
hypoteser bestmde verkligheten. Den ene skrev okritiskt av den andre. Det
krvdes aldrig experimentella bevis fr naturvetenskapliga hypoteser. Det
r drfr inte srskilt troligt att Albertus Magnus skrev av egen
erfarenhet.
        Linn berttar i Flora Suecica att i hans barndom i Smland
anvndes flugsvamp som medel mot flugor och i sin Sknska resa nmner han
en man i Uppsala som blev av med vgglssen i huset med hjlp av flugsvamp:

  "Man tager frska exemplar av flugsvamp om hsten, stter dem till
  smbitar i en kruka, lter dem st vl tckta tills de blir slemmiga
  eller som vlling. S tar man en fjder eller borste och insmrjer vl
  alla sprickor och hrn dr vgglssen hller till. Behandlingen tertas
  flera gnger med en mnads mellanrurn. Rummet stinker under tv eller
  tre dagar men lukten frsvinner. Dessa vmjeliga varelser dr av detta
  som om pest skulle ha uppsttt bland dem, och hela vgglusfamiljer
  omkommer som under digerdden. ven om detta medel r enkelt, r det
  skrare n allt annat som hittills r uppfunnet, och med hjlp av det har
  tskilliga hus i Uppsala nu blivit kvitt vgglss".

        Det lter inte som om detta var vanligt frekommande utan ngot
nytt som denne man hade kommit p, och som vanligt godtog Linn pstendet
utan kontroll.
        Myten om flugddareffekten hll sig dock lnge trots enstaka
kritiska stmmor som den franske svampexperten Buillard vid slutet av
17OO-talet. Han sade sig aldrig ha kunnat konstatera att flugsvamp, vare
sig r eller kokt, hade ngon inverkan p flugor. I flera slaviska lnder
har man nda till helt nyligen trott att flugsvamp var ett gott flugmedel,
i Polen och Tjeckoslovakien menade man att flugsvampshatten med lite socker
p gjorde god nytta. I Rumnien lade man hela svampen i fnsterkarmen fr
att bli kvitt alla flugor.
        I vra dagar har man funnit att ibotensyran hos den rda
flugsvampen har svagt insektsddande egenskaper och kan bedva flugor som
suger i sig saften av nyuppskuren flugsvamp. Flugorna dr dock inte, men
det r frsts stor risk att ngot kan hnda dem medan de ligger
medvetslsa; och bedvade flugor ser ganska dda ut. ven p Botaniska
Muset vid Oslos universitet har man gjort underskningar som stdjer
antagandet att flugsvamp inte medfr dden fr flugor. Om svampen skulle ha
ngon effekt som insektsmedel r den i vilket fall mycket svag och ger
drigenom s liten verkan att det r pfallande att man verhuvudtaget har
lagt mrke till detta och uppkallat svampen efter den. Linn gav den det
vetenskapliga namnet Amanita muscaria, musca betyder fluga p latin. Om
slutsatsen r att flugsvampen inte gr en fluga fr nr, fr man ska efter
andra skl till att flugor frknippas med flugsvamp. Nu ska vi komma ihg
att "fluga" gott kan betyda vilket som helst flygande smkryp och inte bara
vr husfluga (Musca domestica).
        Insekterna har sedan gammalt frknippats med mystik och demoner.
Tnk bara p egyptiernas skaraber, amuletterna som frestller
gdselskalbaggen (Scarabeiussacer) som var den skapande solguden Khepeis
heliga djur. Den ockulta analogin r hr helt uppenbar d gdselbaggen
rullar kulor av gdsel som en avbild av solens frd ver himlen.
        En mer dyster mystik finns hos Nya testamentets Belsebub, satan.
Namnet kan spras tillbaka via grekiska till hebreiska och betyder
"flugornas herre". Detta r just titeln p boken som William Golding fick
nobelpriset fr 1983 och dr demoner spelar en viktig roll.
        Det engelska "bug" betecknade ond ande nda fram till p
17OO-talet, bughouse betyder fortfarande hospital, men annars betyder bug
idag en obestmbar krypande insekt. Under medeltiden tillskrevs delirium,
dryckenskap och galenskap insekter som hade kommit in i huvudet p folk.
Resterna av denna tro frekommer i fasta uttryck i mnga sprk. P franska
talar man om "la mouche lui monte  la tte", engelsmannen kan ha "a fly in
his bonnet", p norska heter det " sette fluer i hodet p folk", medan vi
svenskar istllet talar om myror. En norsk/dansk litterr behandling av
detta mne finns i Jeppe p berget (1722) av Ludvig Holberg. Det r i en
scen dr en lkare minns ett anmrkningsvrt fall tio r tidigare. En man
trodde han hade huvudet fullt av flugor. Mannen blev frst kvitt
tvngstanken efter att lkaren hade lagt bandage runt huvudet med ngra
flugor i och senare tog av detta och visade mannen att flugorna hade kommit
ut!
        Rdslan fr att insekter ska krypa in genom kroppsppningarna, t ex
nsan och ronen, och lgga gg s att man lngsamt blir sinnessjuk av
gnagande larver har flera gnger utnyttjats i litteraturen.
        Nu ska vi emellertid lmna Europa som eventuellt ursprung fr
flugsvampens flugor. Det r i de stora nordliga bjrkskogarna som den rda
flugsvampen har sin strsta utbredning och det r ocks insektsplgornas
omrde. Hr r Orjan Olsens beskrivning av de sistnmnda frn
rennomadernas land vid Jenisej: "Ryssarna kallade den 'morshka'. Morshkan
var utomordentligt plgsam. Den frekom precis ver skoggrnsen i otaliga
hrskaror, krp in i nsa, gon, ron och lt sig nstan inte frdriva".
Hr drivs renarna till vanvett av insekter, parasiter som kommer in genom
nsborrarna och hjrnmask.
        Vi ska snart se att renarna r tokiga i rd flugsvamp och ven blir
tokiga av den! Kanske r det hr i norr som bindningen mellan flugor och
den scharlakansrda svampen har uppsttt och att kulturstrmmen p den
tiden gick sderut?
        Svampetnologerna Valentina och George Wasson menar att det r denna
frbindelse mellan svamp och galenskap som har givit flugsvampen dess namn
i en glmd forntid. Nu finns ytterst f spr kvar av detta i europeiska
sprk, men exempel r "galensvamp" p katalanska eller "djvulshatten" i
Schweiz. Enligt Wassons hypotes skulle allts svampens namn betyda: Svampen
som stter flugor i huvudet p en, eller helt enkelt svampen som gr en
tokig.
        Rd flugsvamp r fr de flesta prototypen p en giftsvamp. Srskilt
giftig r den dock inte, faktiskt mycket bttre n sitt rykte och lngt
mindre giftig n sina verkligt farliga systrar, den vita och den lmska
flugsvampen. Wassons tror att frestllningen om att den rda flugsvampen
skulle vara s giftig r uttryck fr ett urgammalt tabu mot att ta den,
men att bakgrunden fr detta fr lnge sedan r glmd.

                            - Besk i Sibirien -

        Det var under Ivan den frskrcklige (153O-1584) som ryssarna
brjade trnga sterut i Sibirien. Ivan ville utka sitt imperium men ville
ven ta hmnd p mongolerna. Nomadstammarna ster om Ural anvnde
fortfarande pil och bge och s lnge som de inte klarade att sl sig ihop
i strre skaror var de ett ltt byte fr kosackernas eldvapen. Efter
soldaterna fljde kpmn, plsjgare och ventyrare som lockades av
plshandeln. Senare lockade guldfrekomster och diamanter dem att stanna
kvar trots den strnga vinterklden. Vid mitten av 16OO-talet grundades
flera stder dr och man byggde vgar och en del broar ver de enorma
floderna, fstningsverk restes och skjutsstationer upprttades.
Mjligheterna fr att starta gruvbrytning efter kol undersktes. 1895
pbrjades den transsibiriska jrnvgen.
        Fortfarande har Sibirien ngot av Klondyke-stmning ver sig ven
om det brjar bli lnge sen de frsta beskarna skrev sina reseskildringar.
Nordstra Sibirien, landet mellan Jenisej och Stillahavskusten, var och r
nnu ett av de mest otillgngliga landomrdena i vrlden. Hrifrn, och
speciellt frn den vulkaniska halvn Kamtjatka och norrut till Berings
sund, kom mrkvrdiga och uppseendevckande historier om invnarnas bruk av
rd flugsvamp.
        Under Michail III Romanov som hrskade frn 1613 till 1645 brjade
man skicka straffngar till Sibirien, in i taigan, vrldens strsta
skogsomrde, till en stor del p evig tjle. Fngarna var en olikartad
samling, somliga var intellektuella, ngra av dem verlevde och tog med sig
de frsta skildringarna hem av natur och levnadsstt hos Sibiriens
folkstammar. Den polske krigsfngen Adam Kaminski beskrev selkupernas liv
vid Irtysj, en biflod till Ob i Vstsibirien.
        Hans berttelse r frn 1658. Nsta skribent var en japan 17O1. Han
hlls fngen av de infdda p Stillahavskusten av Kamtjatka efter att bten
han var ombord p strandade under en storm.
        Den tredje skildringen skrevs av den svenske versten Filip Johan
von Strahlenberg 1736. Han tillbringade tolv r i Sibirien som krigsfnge
efter det svensk-ryska kriget
        De frsta skildringarna av invnarnas svampbruk var vldigt knappa,
men snart kom upptcktsresande som kunde ge mnga flera detaljer. Ryssen
Stepan Krascheninnikov deltog p en forskningsfrd till Kamtjatka 1737-41
och skrev de frsta vetenskapliga arbetena om denna del av det ryska riket.
Han var som mnga p den tiden polyhistor och behandlade geografi,
historia, antropologi och sprk. I kapitel 14, Beskrivning av landet
Kamtjatka, skriver han om invnarnas lekar och fester:

   "Fr att roa sig anvnder de d och d flugsvamp, den vlknda svampen
   som vi fr det mesta anvnder till att dda flugor med. Den blts frst
   upp i te av 'kiprej', vr vanliga mjlkrt (Epllobium angustifolium) som
   de dricker. Den torkade svampen kan ocks rullas ihop och svljas hel,
   en mycket populr metod."

        Det frsta tydliga tecknet p flugsvampspverkade personer r
darrande armar och ben, vilket upptrder efter en timme eller tidigare.
Sedan fr de hallucinationer som pminner om dem man fr vid feber. De
utstts fr olika syner, skrmmande eller saliggrande, beroende p
temperament. Detta fr till att somliga hoppar, ngra dansar, andra skriker
och lider under frfrlig skrck, medan ter andra kan tro att en liten
spricka r en bred drrppning och att en badbalja r djup som havet. Men
detta gller bara dem som tar verdoser; ty de som tar en mindre mngd
upplever en knsla av ovanlig ltthet, gldje, mod och sprittande vlmga,
som turkarna sgs uppleva nr de intagit opium.
        Det r vrt att lgga mrke till att alla som har tit flugsvamp
enstmmigt bekrftar att alla deras utsvvningar under ruset utfrs p
flugsvampens hemliga befallning. Men handlingarna kan vara s skadliga fr
dem att om ingen nykter person r nrvarande fr att passa p dem, skulle
inte mnga av dem frbli vid liv. Vad itelmenernas utsvvningar betrffar
s kan jag inte g in p det eftersom jag inte har bevittnat dem
personligen och fr att itelmenerna inte vill bertta om det. Men det kan
ocks bero p att bruket inte tar sig extrema uttryck hos dem, antingen fr
att de r s tillvanda eller fr att de inte verdriver anvndningen av
flugsvamp. Nr det gller kosacker som har provsmakat den nmnda svampen,
kan jag dock rapportera om vldsamt upptrdande, vilket jag personligen
varit vittne till och som jag har ftt hra av grningsmnnen sjlva eller
av andra trovrdiga personer.
        En uppassare hos versteljtnant Merlin som var med vid
utforskandet av Kamtjatka fick order av flugsvampen att strypa sig sjlv
under villfarelsen att han d skulle beundras av de andra. Hr kunde det ha
skett en tragedi om inte hans vn hade hindrat honom.
        En annan av de fastboende, en kosack, fick en syn av helvetet och
ett skrmmande, gldande svalg som han skulle kastas ner i. Han tvangs p
flugsvampens order att lgga sig ner p kn och beknna alla synder han
kunde erinra sig att ha begtt. Mnga av hans vnner befann sig i rummet
medan han beknde och hrde p med stort nje. Sjlv trodde han uppenbart
att han beknde sina synder bara fr sin Gud i sakramental ensamhet. Av
denna orsak blev han freml fr stort och medvetet frljligande; han hade
bland annat berttat en del som vl helst borde ha frblivit oknt fr
andra.
        Det sades om en bestmd soldat att han alltid brukade inta
flugsvamp i moderata mngder nr han skulle ut och resa fr att han p s
stt kunde tiilryggalgga lnga avstnd utan att knna sig trtt. Men
till slut hade han ftt i sig s mycket att han fick delirium, krossade
sina egna testiklar och dog.
        Sonen till en kosack frn Bolsjeretsk som var i min tjnst drack
sig full av flugsvamp utan att veta om det och frskte skra upp sin mage
p flugsvampens order. Han rddades ntt och jmnt i sista gonblicket, ty
hans hand hindrades under sjlva grningen.
        Itelmener och bofasta korjaker ter ocks flugsvamp nr de planerar
att mrda ngon. Dessutom vrdestts flugsvampen s hgt bland de
sistnmnda att de som befinner sig i svamprus inte tillts urinera p
marken utan rcks krl att gra det i. Andra dricker urinen och gr tokiga
saker precis som de som har tit svampen. De fr nmligen svampen frn
itelmenerna d den inte vxer i deras eget land. Upp till fyra svampar
anses lagom, men fr att uppn hg grad av berusning intas ibland s mycket
som tio svampar per person.
        Representanter fr det kvinnliga knet tar varken del i det
verdrivna tandet (som festerna grna brjar med) eller avnjutandet av
flugsvampen; och drfr bestr deras hela nje av prat, dans och sng..."
        Sibirien r de stora tall- och bjrkskogarnas land, ett idealiskt
omrde fr den rda flugsvampen. I Kamtjatka vxer det flugsvamp nstan
verallt och itelmenerna samlade stora mngder under juli och augusti. De
hvdade att den svamp som torkade av sig sjlv p marken hade den strsta
effekten och bland dem var de sm bst. Nomadstammar eller folk p
sltterna dr trd och drmed flugsvampar var sllsynta betalade bra fr
svamparna. Itelmenerna bytte till sig renar fr torkad svamp av sina
nomadiska grannar korjakerna och somliga skaffade sig en frmgenhet av
renar genom denna handel. Det berttas att tre-fyra renar kunde bytas mot
en enda svamp! P I 8OO-talet hade den ryska plshandeln ntt nda till
Kamtjatka lngst i st. Ryssarna har alltid varit duktiga handelsmn och
sg snart mjligheten att byta torkad svamp mot de mest kostbara plsverk
av ren och sobel. Upp till 2O dollar av 187O-vrde i skinn kunde betalas
fr en enda torkad svamp! Handeln frbjds 187O men frbudet var svrt att
kontrollera s en viss handel fortsatte nog ocks senare.
        Enligt de flesta gonvittnesskildringarna av europer anvnde de
sibiriska folken torkad flugsvamp. Som frsk blev den i stort sett ansedd
som farlig. Tydligen har somliga ltit svampen torka p marken i sol och
vind, medan andra har plockat och torkat den. En del bltlade svampen innan
de t den, andra skljde ner torkade svampbitar med kallt vatten. Sm
hattar med mnga vita flckar lr ha haft mest kraft och svaldes helst
hela. Det r ocks nmnt exempel p att svampen rktes fr att s smulas
snder. I Enderlis beskrivning frn 19O3 i Tv r hos tjuktjer och korjaker
kan tjna som illustration:

  "Efter order av mannen brjade kvinnan leta i en gammal ldersck, i
  vilken allskns saker hade stuvats huller om buller, och fick fram ett
  litet paket inslaget i smutsigt lder. Ur detta tog hon fram ett par
  gamla och torra flugsvampar. S satte hon sig ner vid sidan av de tv
  mnnen och brjade tugga frenetiskt. D hon var frdig tog hon ut svampen
  ur munnen och rullade den mellan fingrarna s att den fick formen av en
  liten korv. Sklet till detta r att svampen har en s motbjudande och
  kvljande smak att en man som tnker ta flugsvamp alltid lter ngon
  annan tugga den och s svljer han den lilla korven hel som ett piller.
  Nr svampkorven var frdig svalde en av mnnen den genast skjutande den
  glupskt lngt ned i halsen med sina obeskrivligt smutsiga fingrar, ty
  korjakerna tvttar sig aldrig i hela sitt liv."

        Effekten av att ta flugsvamp kan beskrivas p minst tre stt. Det
kan vara fysiologiskt: hur kroppskemin pverkas, det kan vara en
beteendebeskrivning, dvs. hur verkan upplevs av utomstende observatrer,
eller hur brukaren sjlv upplever effekten. De som har beskrivit
anvndningen av svampen har mest varit vsteuroper, och det r f som
sjlva har vgat prova. En av dem var Joseph Kopec, brigadr i den polska
armn, som skrev Dagbokfrn en resa tvrsgenom Asien. Det var 1797 och
Kopec befann sig i Kamtjatka, sjuk och febrig, d han kom till en infdd
bosttning av tlt i sndrivorna:

  "P ett gonblick skedde en pltslig frndring i luften som gjorde att
  min sjuka kropp knde sig nnu vrre. Luften i detta innestngda och
  stinkande tlt, uppblandad som den var med den sura lukten av valfettet
  i lampoljan, gjorde mig s svag att jag trodde min sista timme var
  kommen. Jag gav drfr avkall p elden och teet och ropade p min
  missionr i hopp om att f lite hjlp frn den mannen. Efter vad jag
  hade frsttt var han ngot lite mer kunnig i helbrgdakonst n andra.
  Efter att han hade ftt knnedom om min olycka kommer missionren fram
  till eldstaden, ber mig att stta mig upp och dricka upp teet. Medan jag
  dricker tar itelmenerna fram ett stort antal hermelinskinn och renfllar
  frn tltets mitt. Jag knner mig lite uppmuntrad och frgar vad det
  betyder. Missionren stillar min nyfikenhet och sger: 'Innan jag ger Er
  medicinen, mste jag bertta ngot viktigt fr Er. Ni har bott i nedre
  Kamtjatka under tv r, men Ni vet ingenting om detta landets skatter.'
  Medan han ppnade ett paket av bjrknver fortsatte han: 'Hr har jag
  svampar som kan utfra under. De vxer bara uppe p ett enda hgt berg
  intill vulkanen, och de r naturens dyrbaraste skaparverk. '

  'Mrk nu, min herre,' tertar missionren, 'att dessa skinn mottar jag
  som bytesvara av lokalbefolkningen fr dessa f svampar. De skulle till
  och med kunna ge bort allt de gde om jag hade haft tillrckligt mnga
  och om jag ville utnyttja situationen. Svamparna har nmligen en speciell
  och nrmast vernaturlig egenskap. De inte bara hjlper den personen som
  anvnder dem utan denne fr ocks skda in i sin egen framtid. Eftersom
  Ni r svag br Ni bara ta en svamp. Den kommer att ge Er den smnen Ni
  behver.'

        D jag hade hrt s mnga mrkliga ting om den svampens
frtjnster, var jag lnge osker p om jag borde anvnda den. Emellertid
gjorde min nskan om terupprttande av hlsan och framfrallt smnen att
jag vervann min fruktan och t hlften av min medicin. Nr jag strckte ut
mig fll jag genast i djup smn. Drmmarna kom, den ena efter den andra.
Det var som om jag vandrade i de vackraste blomsterdalar dr bara gldje
och sknhet rdde. Blommor med olika frger, former och dofter dk upp
framfr mina gon; de sknaste kvinnor kldda i vitt passerade frbi,
vlkomnande mig till detta paradis. Som om de var glada ver min ankomst
bjd de mig p olika frukter, br och blommor. Denna frjd varade s Inge
jag sov och det varade ett par timmar lngre n min vanliga vila. D jag
vaknade ur en sdan skn smn, upptckte jag att frjden var inbillad. Jag
blev mycket besviken ver att den var borta, som om det hade varit verklig
lycka. Intrycken gjorde de fr kvarvarande timmarna av dagen behagliga fr
mig. Eftersom jag hade ftt ett sdant frhxat std av svampen och till
och med hade blivit styrkt av smn jag inte hade haft maken till p lnge,
brjade jag f tillit till dess vernaturliga egenskaper (som missionren
hade lrt mig att tro p), och d natten nrmade sig bad jag honom om en
bit till. Missionren var tillfreds ver mitt mod och kom strax med sitt
vnliga vlgrenhetserbjudande och gav mig en liknande hel svamp. D jag
hade intagit denna starkare dos fll jag tryggt i smn p ett par minuter.
Under mnga timmar bar nya syner mig bort till en annan vrld, och det
frekom mig som om jag fick order att tervnda tillbaka till jorden fr
att en prst skulle mottaga min bikt. Dessa intryck var s starka trots att
det var i smnen, att jag vaknade och frgade efter missionren. Det var
precis vid midnatt och prsten, som alltid ivrade efter att bist med
andliga tjnster, tog gonblickligen p sin stola och hrde min bikt med
ett leende.
        Ungefr en timme efter bikten somnade jag ter och vaknade inte p
24 timmar. Det r svrt, ja nrmast omjligt att beskriva alla syner jag
hade under denna lnga smn. Jag tvekar dessutom av andra skl att gra
det. Vid dessa syner och upplevelser lade jag mrke till ting som jag
visste mig ha sett eller upplevt en gng frr men ven ting som jag aldrig
kunnat fantisera om, inte ens i mina djrvaste tankar. Hela bilden av mitt
frflutna liv blev nutid fr min inre blick, frn den tiden nr jag brjade
frst livets alla begrepp, allt jag hade sett frn fem-sexrsldern, alla
freml och personer jag hade knt genom alla r, och som jag hade haft
ngot frhllande till, alla mina lekar, sysslor, handlingar, den ena efter
den andra, dag efter dag, r efter r. S fljde olika spdomar fr
framtiden som bilder efter varandra, men om dem vill jag inte bertta
eftersom de r rena fantasier. Jag br bara tillgga att jag ocks lade
mrke till att missionren begick ngra misstag som om han var inspirerad
av magnetism. Jag rdde honom att lra mer om dessa ting och jag frstod
att han accepterade mitt rd som Uppenbarelsens rst.
        Det kommer inte an p mig att vrdera den undergrande svampens
nytta och verkan p mnniskors hlsa. Men jag kan sl fast att om dess
medicinska effekt hade varit mer knd bland bildade mnniskor, skulle den
ha ftt sin givna plats bland naturens alla knda medel fr bekmpande av
mnniskans sjukdomar. Kan ngon frneka att det trots vr enorma kunskap om
naturen, s existerar det fortfarande nrmast ondligt mnga fenomen som vi
bara kan gissa oss till? Kan man stta en naturlig grns fr upptckter
inom mnsklig forskning? Otaliga effekter av de nyligen upptckta
magnetiska krafterna, effekter som inte lter sig uppspras med fysiska
hjlpmedel och heller inte lokaliseras med precision till bestmda platser
p mnniskokroppen, verkar till en viss grad bilgga striden om denna
svamp. Det r allts mjligt att under den smn som uppstr under
inflytande av denna svamp, kan man tminstone se ngot av sitt frflutna,
och om icke framtiden s tminstone sina nuvarande frhllanden utifrn. Om
ngon kan bevisa att bde effekten och inflytandet av svampen r
icke-existerande och felaktiga skall jag sluta att frsvara Kamtjatkas
undergrande svamp.
        Oavsett vilken natur och vilka egenskaper den hr svampen har,
mste jag erknna att den hade kraftig verkan p min person och gjorde
starkt intryck p alla mina sinnen, s att jag fick en viss grad av oro som
gick ver i ngest innan jag till slut blev tungsint. Denna godtrogenhet,
som faktiskt hade verbevisningens styrka, grundades frmst p missionrens
vertygelse, men kom ven inifrn mig sjlv nr jag senare i vaket
tillstnd lade mrke till att det som drmmarna hade sptt bekrftades.
Detta fick mig att tro p mina framtidsdrmmars plitlighet. Efter hand som
tiden gick under mina resor, brjade dock tron att blekna och d dess
inflytande p mitt sinne frsvann, tervnde sjlafriden till mig
tillsammans med bttre hlsa."

        (D Kopec skrev sin berttelse var magnetism ett modebegrepp bland
europeiska vetenskapsmn och intellektuella. Detta frklarar nog hans ngot
mrkliga anvndning av ordet.)
        ven finlndaren Kai Donner bekrftar i Bland samojeder i
Sibirien (1918) att han hade personlig erfarenhet av flugsvamp och ansg
den starkt berusande, men tyvrr beskrev han inte effekten nrmare.
        Som fr andra rusmedel beror upplevelsen p mngden svamp som
intas. Hr som annars r det ett ltt rus som ger behagliga upplevelser,
medan olyckliga och obehagliga biverkningar vervger vid stora doser. Det
ltta ruset ger en knsla av upprymdhet, det beskrivs som ytterst vackert
och hrligt. De vackraste syner som man annars aldrig ser passerar revy och
fr deltagaren in i ett tillstnd av intensiv frjd. Svamptaren vrjer sig
mot att lmna denna drmvrld, ty nr han r pverkad mister han all knsla
av tid i ett tillstnd av gldje, mod och intensiv vlmga. I detta
tillstnd av ltt berusning med stimulerade nerver pverkas ocks musklerna
till extra insats. Brukaren knner sig stark och uthllig och vid ltt
pverkan pfallande lttfotad och kan utfra svra kroppsrrelser och andra
fysiska vningar. Andra hvdade att de fick anmrkningsvrd styrka under
ruset. En man frn Jelovka pstod sig kunna utfra tre mans arbete under
slttern frn morgon till kvll nr han hade tit flugsvamp. Det berttas
om en annan man som bar en mjlsck vgande 55 kg 16 km trots att han
knappt klarade att lyfta scken innan han t svampen. Renjgare frn
mellersta Anadyr uppgav sig tugga flugsvamp innan de skulle ut p jakt i
sina kanoter. Detta gjorde dem smidigare och snabbare under jakten.
        Vid stark berusning vervger svampens nervstimulerande effekt med
sinnesstrningar och okontrollerat muskelbruk. Bde tids- och rumsknsla
strs och freml verkar starkt frstorade. Redan Kraseheninnikov
observerade att en smal spricka uppfattades som en bred drrppning. Georg
Heinrich von Langsdorf skrev 18O9 att nerverna stimulerades s kraftigt att
den minsta anstrngning gav kraftiga utslag. En som frskte passera ver
en liten pinne eller ett str klev och hoppade som om det vore en trdstam
han skulle ver. Handtaget p en kniv verkade s stort att han grep efter
det med bda hnderna. Det var inte underligt att detta inspirerade till
festliga sllskapslekar. Baron Gerhard von Maydell berttar frn sina resor
bland korjakerna under ren 1861-71 om att dessa p skoj fick en
svampberusad person att stega ver sm pinnar de hade lagt i vgen fr
honom.
        Det r allts klart att rd flugsvamp r hallucinogen och
innehller mnen som pverkar synnerverna och nerver som styr musklerna. I
sm doser beskrivs upplevelsen som behaglig och stimulerande. Som fr andra
hallucinogener r bde tolkningen av synerna och beteendet i vrigt starkt
beroende av den enskildes psykiska lggning och ndamlet med seansen.
Drfr r det inte motsgelsefullt att somliga upplever synerna som hotande
och skrmmande och t o m fr depressioner, medan andra tycker de r
frunderligt vackra. Det r heller inte konstigt att somliga r fredsamma
under ruset medan andra blir brkiga och en fara fr sin egen eller andras
skerhet.
        Med ruset fljde taltrngdhet, utbrott av spiritualitet och brkig
munterhet, skrlande och improviserade snger, dans och rrelser. Mnga har
mrkt ryckningar i muskler och att rrelserna verkar okontrollerade, viljan
mister kontrollen ver beteendet, och den pverkade "drivs oemotstndligt
ner i diken, floder, sjar och liknande".
        Krascheninnikov kan bertta om vldshandlingar, men de verkar inte
vara vanliga. Carl von Dittmar som uppehll sig i Kamtjatka 1851-56 sger
att han inte kan komma ihg en enda svamppverkad person som blev tokig
eller vldsam. Utt verkade effekten roande, nstan trstande. De flesta
satt leende och vnliga, stilla mumlande fr sig sjlva, med lngsamma och
frsiktiga rrelser. Men von Dittmar skriver ocks att schamanerna
(medicinmnnen) t flugsvamp fr att komma i ett tillstnd som fullstndigt
liknade galenskap.
        Det r allts ingen motsttning i att olika frfattare ger helt
olika beskrivningar av svamprus nr vi vet att effekten av hallucinogena
mnen avhnger av de enskilda brukarna och deras skl att inta drogen och
hur de upplever omgivningarna och vilka frvntningar de har.
Krascheninnikovs beskrivning av kosacken frn Bolsjeretsk visar att vid
bruk av flugsvamp liksom av LSD r det extra farligt att uppleva
hallucinationerna utan att vara frberedd p det.
        De flesta anvnde flugsvamp ungefr som vi dricker alkohol, bde
vid festlig samvaro och till vardags. Vi har nmnt att svampen var vldigt
eftertraktad och vrdesattes hgt och betalades drefter. I Sibirien liksom
i Mexiko tillskrevs svampen inneboende krafter beskrivna som andar.
Svampens makt hrstammar frn den hndelsen nr svampen skapades av den
himmelska gudens saliv och svampen var s mktig att djvulen var
medvetsls i sju dagar efter att ha tit den.
        Vi har redan nmnt att schamanerna t flugsvamp fr att komma i
stmning. Korjakerna trodde att andarna i flugsvampen kunde f en person
att lyda deras order, och dessa andar ville grna att folk skulle ha
trevligt. Dessutom kunde andarna tala om fr alla, inte bara fr
schamanerna, om sjukdomar de led av, frklara drmmar, visa dem andra
vrldar och sp om framtiden.
        Men bland andra sibiriska folkslag, som t ex keter och selkuper,
trodde man att flugsvampen mste tas av schamanerna, oinvigda kom till att
d. S lngt tillbaka som man vet har flugsvamp varit det heliga elementet
i schamanriter i Sibirien, frmst i dalarna lngs Ob och Jenisej, men ocks
i den nordstligaste delen av omrdet. Biverkningarna man fr vid
intagandet av moderata mngder flugsvamp ser ut att vara sm och beskrivs
som mycket mindre n efter alkoholrus. Somliga krktes nr de tit strre
mngder. Tre eller fyra svampar ansgs vara normaldos. Kraftiga
biverkningar trodde man berodde p att den intagna svampen var frsk.
Korjakerna insisterade slunda p att frsk svamp var giftig och att man
bara skulle anvnda torkad svamp.

Mnga detaljer vid svamprus liknar ordentlig alkoholfylla. Hr fljer
Enderlis beskrivning av en svampfest:

 "Effekten av giftet gjordes synlig ungefr nr mnnen hade svalt sin
 fjrde svamp. gonen fick ett vilt uttryck (inte glasartat som man kan se
 hos fulla personer), med ett ltt frblindat skimmer och hnderna brjade
 att sklva nervst. Rrelserna blev tafatta och ojmna som om de berusade
 karlarna hade frlorat kontrollen ver lemmarna. Bda var fortfarande vid
 fullt medvetande. Efter ett par minuter vermannades de av djup dsighet
 och de brjade sjunga lngsamma, monotona, improviserade snger, ungefr
 slunda: 'Jag heter Kuvar och jag r berusad, jag r glad och jag vill
 alltid ta svamp', etc. Sngen blev allt livligare och hgre, ibland
 avbrts den av ord som blixtsnabbt skreks ut. Det vilda, djuriska
 uttrycket i gonen blev allt starkare, lemmarnas darrande blev intensivare
 och verkroppen brjade rra sig allt kraftigare. Detta tillstnd varade
 ungefr i tio minuter. Pltsligt greps bda mnnen - rendriftskorjaken
 frst - av vansinnesanfall. De reste sig raglande upp och brjade skrika
 hgt och vilt efter trummor. (Alla familjer ger sina egna skivformiga
 trummor av renhud som anvnds till religisa ndaml.) Kvinnorna kom
 genast med tv trummor och rckte dem till mnnen. Nu satte ett helt
 obeskrivligt dansande och sjungande igng, ett ronbedvande trummande och
 vilt springande runt i tltet, medan mnnen obekymrat kastade allt mjligt
 kring sig tills de var helt utkrda. Pltsligt fll de omkull som dda och
 sjnk gonblickligen i djup smn. Medan de sov rann fradgan frn deras
 munnar och pulsslagen blev mrkbart lngsammare.

        Det r denna dans som erbjuder det strsta njet, nr den berusade
har de mest fantastiska drmmar. Dessa r starkt sinnliga och den sovande
ser allt han nskar sig.
        Efter en halvtimme vaknade de bda nstan samtidigt. Giftverkan
hade avtagit och mnnen hade sina sinnen i behll, men deras gng var
obestmd och krampaktig. Snart syntes dock effekten av giftet igen: De
greps av ett nytt men svagare anfall av vansinne. S fll de igen i djup
smn, men s vaknade de ter till fullt medvetande en kort stund, innan ett
nytt anfall startade. Anfallen fortsatte p detta stt ett par gnger till,
men blev mindre kraftiga fr varje gng. Antagligen skulle de ha avstannat
helt efter ett par timmar om inte de berusade mnnen hade anvnt en annan
metod som frnyade intensiteten i ruset."
        Det r klart pvisat att flugsvampsbruket avtog efterhand som
kontakten med ryssarna kade. Huvudsakligen berodde detta p att alkohol
blev lttare tillgnglig. Den var tidigare oknd bland dessa folkslag,
medan flugsvamp skert var ett gammalt rusmedel. Vi ska komma ihg att ven
om alkoholen r gammal i Europa, s r brnnvinet av ganska nytt datum.
Destillering har visserligen varit knt nda sedan Aristoteles men togs
frst i bruk till brnnvinsframstllning under senmedeltiden. Den katolske
lkaren Arnaldus de Villanova (dd 1312) fr ran av att vara upphovsman
till denna dryck, men under lng tid anvndes den bara tekniskt och
medicinskt. Den italienske lkaren Giovanni Micaele Savonarola frn Padua
(ca 144O) skrev ner ett recept p framstllning av aqua vita. I Sverige
frbjd redan Gustav Vasa r 155O tillverkning av brnnvin inom riket, i
frsta hand fr att spara de av missvxt hopkrympta spannmlslagren men
ven i nykterhetssyfte. Alkohol introducerades i sllskapslivet i Sibirien
av ryssarna och av amerikanska valfngare p Stillahavskusten. Det var fr
det mesta frgan om ren sprit. Transporten var lng och vatten r tungt att
frakta. Den rena spriten tl dessutom kylan bttre. Spriten dracks ofta
ren, vilket gjorde starkt intryck p invnarna. ven om dessa fredrog
flugsvamp fr den rikare hallucinogena upplevelsen och frre biverkningar,
kunde svrligen en ssongbetonad och osker resurs i lngden hlla stngen
mot flodvgen av vodka och sprit.

                       - Renar, Urin och Flugsvamp -

        Av det som har skrivits om bruket av flugsvamp bland de olika
folkstammarna i Sibirien vckte nog uppgiften om att urin insamlades och
dracks strst uppseende. Den frste som nmner detta r svensken Filip
Johan von Strahlenberg 173O:

  "De fattigaste korjakerna som inte har rd att skaffa sig ett eget frrd
  av dessa svampar vntar utanfr de rikas hus dr det pgr en fest och
  fljer med nr gsterna gr ut fr att kasta vatten. De hller fram en
  trskl och samlar upp urinen som de girigt dricker..."

Men urindrickande, bde egen och andras, kunde ocks frlnga festen
Enderlis beskrivning av korjakernas fest fortstter slunda:

  "Jag lade nu mrke till en kvinna som gav den uppvaknande mannen en liten
  bleckbehllare, i vilken mannen tmde sin urin i allas syn. Behllaren
  anvndes uteslutande till detta ndaml och korjakerna br med sig sdana
  ven nr de r p resande fot. Den berusade (eller mer korrekt den
  frgiftade) mannen satte behllaren bredvid sig, urinen var fortfarande
  varm och ngan steg tt i det kalla tltet, nr den andra svamptaren
  vaknade, fick syn p urinbehllaren intill, grep tag i den utan ett ord
  och drack ngra stora slurkar. Strax drp tog den frste ver, den
  egentlige 'garen' av urinen. Efter en liten stund brjade urinen de hade
  druckit gra verkan och symptomen p frgiftning blev ter kraftigare.
  Smn vxlade med anfall och gonblick med fullstndig ro. Frgiftningen
  frstrktes varje gng mnnen drack av urinen. De extatiska danserna och
  dryckeslagen fortsatte p detta stt hela natten och det hade nstan
  blivit kvll nsta dag innan korjakerna kom sig ur svagsintheten. Den
  kvarvarande urinen frvarades noggrant ett kort tag s att den kunde
  anvndas vid nsta tillflle. ven nr en korjak r ute p resa och
  lmnar sin boplats i halvt berusat tillstnd slsar han aldrig med sin
  urin utan fortstter att ta vara p den i behllaren han br med sig fr
  ndamlet."

        Det r allts ett anmrkningsvrt drag hos det hallucinogena mnet
i flugsvampen att det utsndras genom njurarna utan att bli srskilt mindre
verksamt. Ngot svagare mste nog effekten bli s smningom, men i
skildringarna av korjakerna berttas att verkan bevaras genom fyra-fem
personer! von Langsdorf fick aldrig svar p frgan om urinen frndras nr
man ter flugsvamp. Han stller frgan om inte flugsvampen som t ex sparris
pverkar urinens lukt och smak och tillgger att det skulle vara intressant
att veta, om ven andra narkotiska mnen ssom opium behller sin
narkotiska frmga i urinen.
        Hur det nu n frhller sig med detta, r det uppenbart att urin
frn flugsvampstare var en populr dryck hos korjakerna. von Maydell fick
hra om en korjak som kom ridande och gjorde halt vid ett tlt, i vilket
det satt en man. Mannen var ordentligt berusad och sledes p gott humr.
Korjaken bad honom sjlvfallet om en bit svamp, men mannen beklagade djupt
att han inte kunde ge honom d han inte hade mer kvar. Men han kissade och
delade med sig till gsten som drack upp allt och drefter blev berusad.
Efter ett tag gick vrdens rus ver medan gstens fortsatte. Nu var det
dennes tur att bjuda p sin urin s att vrden kunde komma i stmning igen!
        Det r flera frgor som naturligt dyker upp fr en vsteurop: Hur
uppstod seden att dricka urin? Hur kom de egentligen p det? Man kan
naturligtvis ocks fundera p hur de upptckte flugsvampens berusande
effekt, fr dessa folkslag har inte anvnt andra svampar; de r mykofoba.
Det hr r frsts frgor som aldrig kan besvaras. Vi kan inte ens vara
skra p att urinens hemlighet inte upptcktes genom ett misstag. I en
jurta med ingng genom taket r det omjligt att springa p dass i tid och
otid i den sibiriska vinterklden. Urinen kan ha blivit stende och
druckits av misstag. Det kommer vi aldrig att f veta. Vi br ocks minnas
att ven om urindrickande verkar motbjudande fr oss, s r detta ett
kulturellt drag som hos oss r starkt tabubelagt. Detta tabu kom skert med
kristendomen som skilde mellan den rena sjlen och anden  ena sidan och
kroppens djuriska natur  den andra. I den kristna, borgerliga
stadskulturen var kroppen oren och avfallsprodukter som urin och
exkrementer nrmast onmnbara.
        I skandinavisk folktro har dremot bdadera betraktats som
antidemoniska mnen som frdriver onda andar och slunda hjlper mot
undergng och mot sjukdomar frorsakade av vttar och onda mnniskor. Urin
anvndes utvrtes vid behandling av utsfag och sr, frostknlar och andra
yttre skador. Det var ett medel som ltt kunde anskaffas, det har
kroppstemperatur, r antiseptiskt och frdigt att anvnda.
        Enligt Reichborn-Kjennerud var urin fortfarande i bruk vid
srbehandling p 2O-talet i Norge, grna frskt och varmt direkt p sret.
Det var ngot olika uppfattningar om vilken slags urin som var lmpligast,
somliga menade att smbarnskiss var bst, andra pstod att det mste komma
frn en jungfru och ter andra frn patienten sjlv. P norska Vestlandet
skulle insektsbett baddas med urin och p somliga platser ormbett; d
skulle man helst dricka litet av den ocks. Detta var inte ngot speciellt
fr mnniskoslktets barndom eller bristande kultur. Bde i klassisk
litteratur och under hgmedeltiden finns exempel p bruk av urin som
lkemedel. I ett brev frn 1685 prisar Madame de Svign "essence d'urine"
som medel mot hysteri. Urin hjlpte mot diverse kommor, den anvndes bde
mot nervfeber, njurproblem och gulsot bl a. Varm, ny urin rknades som
srskilt verksam mot astma och hosta. Mot epilepsi och slaganfall, som
ansgs nra knutna till onda andar, hrde urin till de vanligaste
lkarrden. Urin var ven ett utmrkt medel fr att dmpa fljderna av
alkoholfrgiftning: "kunde slcka nr man hll p att brinna upp av
brnnvin".

        Bde hos oss och i andra lnder har folk om morgonen skljt munnen
med nattens urin. Denna sedvnja var redan knd hos de gamla romarna och
hrde srskilt hemma hos kelt-ibererna i gamla dagar. Rdet nmns hos
klassiska frfattare som Apulejus och Diodoros. Den knde franske lkaren
Pierre Fauchard (1678-1761), tandlkarkonstens frnyare, prisade denna sed,
men vid denna tid hade de kristna tabufrestllningarna blivit s
frhrskande att han tvivlade p att folk kunde vnja sig vid att anvnda
ett sdant motbjudande medel.
        Det r ltt att anta att korjakerna hade ett lika naturligt
frhllande till urin som europerna innan kristendomen tog verhand. Utan
vra frdomar mot urin i munnen, kan man ltt tnka sig hur korjakerna helt
av en slump upptckte urinens berusande egenskap efter en flugsvampsseans.
        Det finns emellertid en annan mjlig slutledning som det r
frestande att presentera. De sibiriska folkslagen levde av och med renar,
mnga var rennomader. Svampberusningen och urindrickandet kan drfr vara
ngot de lrt sig av dessa djur.
        Saken r nmligen den att renar, precis som kor och hjortar, r
vldigt frtjusta i svamp. Det r allmnt knt att det ofta kan vara svrt
att f hem korna om hsten fr att de lper s lngt bort fr att f tag i
svamp, frmst soppar. Arbo Hoeg skriver att mjlkmngden kan g ner om
hsten just fr att korna rnner efter svamp och fr att de inte sllan fr
diarr av svampdieten.
        Renen r dessutom helt vild efter urin. Frklaringen p urintrsten
r helt enkelt att de genom urinen fr ndvndiga salter. Det r frsts
omjligt att inte lgga mrke till att djuren uppsker de gula flckarna i
snn. De sibiriska folken har naturligtvis ven lagt mrke till detta och
Georg Wilhelm Steller skriver om renens frkrlek fr flugsvamp i
Beskrivning av Kamtjatka - dess invnare, seder, namn, levestt och olika
vanor (1774):

 "Sledes har en man ur lgadeln vid namn Kutukov, som vallade renflocken,
 observerat att djuren tycker mycket om den svampen och ofta ter den.
 Drefter har de uppfrt sig som berusade djur, varefter de faller i djup
 smn. Nr korjaker mter en berusad ren, binder de benen p den tills
 svampen har frlorat sin styrka och verkan. D slaktar de renen. Om de
 dremot gr detta medan djuret r berusat eller sover och ter av kttet,
 blir alla som smakar p det lika berusade som om de hade tit den verkliga
 svampen."

        Om vi kan tro p detta, r det inte otnkbart att korjakerna lrde
sig att ta flugsvamp genom att de iakttog att renarna blev berusade, eller
att de sjlva av en slump kom att ta ktt av djur som fortfarande hade det
rusframkallande mnet t ex i njurarna.
        Renarnas urintrst r ocks pfallande. Hr r vad Cavriil
Andrejevitj Sarytjev berttar i tta rs resa i nordstra Sibirien, Ishavet
och nordstra Stilla havet (1785-1793):


 "De sista dagarna har tv renar dtt fr tjuktjerna och det beror
  antagligen p att de har givit dem fr mycket mnniskorurin att dricka.
  De ger dem detta d och d fr att gra dem starka och frbttra
  uthlligheten. Vtskan har samma verkan p renar som brnnvin har p folk
  som har blivit offer fr dryckesvanan. Renarna blir lika druckna och lika
  trstiga. Om natten brkar de och springer runt tlten i frvntan p att
  f den eftertraktade vtskan. Nr ngot tms ut i snn brjar de att
  trta och sliter de av urin fuktade snklumparna frn varandra. Varje
  tjuktjer frvarar sin urin i ett slskinnskar specialsytt fr detta
  ndaml och som han ger djuren att dricka ur. Nr helst han nskar samla
  djuren, stter han bara karet p marken och ropar sakta: 'girach,
  girach', varp de gonblickligen kommer lpande lngtifrn."

        Att renarnas urintrst kunde vara farlig fr en smnig korjak kan
den ryske etnografen Vladimir Jochelson bertta fr oss. Han deltog i den
stora amerikanska Sibirien-expeditionen i brjan av seklet och utgav 19O8
Korjakerna:

  "Nr renarna endast utfodras med lav fr de en srskild lngtan efter
  mnniskourin. Denna tr lockar dem till platser dr det bor mnniskor.
  Figuren visar ett slskinnskar (det korjakiska namnet betyder
  ren-nattpotta), som alla herdarna har hngande p bltet och som de
  anvnder nr de lter vattnet fr att kunna spara urinen som ett medel
  att fnga in motstrviga djur. Renarna kommer ofta lpande till lgret
  frn avlgsna beten fr att smaka sn som r mttad med urin, en
  delikatess fr dem. Renar har skarp hersel och luktsinne, medan synen r
  ganska dlig. En man, som stannar till ute fr att urinera, drar till sig
  renar lngtifrn. De fljer lukten och lper mot urinen men urskiljer
  knappast mannen och uppmrksammar honom inte. Situationen fr en man som
  ppet str och gr sitt tarv kan ltt bIi kritisk nr han blir ett
  centralt ml fr renar som kommer lpande mot honom i full fart frn alla
  kanter."

        Den naturliga hypotesen r drfr att renarna har visat mnniskorna
hur de skulle gra.
        Det r nu naturligt att frga sig om den rda flugsvampen har samma
berusande och hallucinogena egenskaper verallt. r det samma svamp man
talar om i Kamtjatka och i Sverige? von Langsdorf ansg att
Kamtjatkaflugsvampen skilde sig frn den europeiska och freslog namnet
Amanita muscaria var. camtschatica. Men rd flugsvamp fljer tall- och
srskilt bjrkskogen, som strcker sig ver hela nordliga Eurasien, ven om
det r frgan om flera arter tall och bjrk. Detta r ocks renarnas omrde
och hr lever folkslag knutna till renen som husdjur eller jaktdjur.
Flugsvamp som rusmedel anvndes ven vster om Ob och Irtysj, tminstone av
chantierna. En enda klla placerar flugsvampsbruket i nrheten av Sverige.
T I Itkonen skriver i Hednisk religion och sen vidskepelse hosfinska samer
(1946):

  "Nr man talar om medicinmn, r det ndvndigt att referera till de
  sibiriska schamanernas vana att ta flugsvamp fr att komma i extatiskt
  ds; de Ob-ugriska schamanerna t ex fick sig vid varje tillflle till
  livs mellan tre och sju flugsvampar. Det r intressant att lgga mrke
  till en sedvnja bland rendriftssamerna vid Enare dr samiska
  trolldomskunniga, njderna, lr ha tit flugsvampar med sju flckar."

        Kan samiska njder frr i tiden ocks i Sverige ha lrt
flugsvampstandets mysterier frn sina stliga kollegor, schamanerna? Eller
kan kunskapen frn st ha ntt oss p annat vis fr att senare ha glmts
bort?

                        - Den Sista Brsrkagngen -

        Att brsrkarna anvnde flugsvamp fr att eggas till rasande
vildhet under kamp r barnalrdom fr vr generation och har allmnt
psttts i lexika och skolbcker.
        Vilka var egentligen brsrkarna? Vem har beskyllt dem fr att ta
flugsvamp? Vad byggde pstendet p? r det sannolikt att det var korrekt?
        Sjlva ordet brsrk har tolkats p tv stt. Fram till mitten av
18OO-talet var den vanliga uppfattningen att det betecknade en krigare som
var "berr", dvs kldd i bara skjortan. Brsrkarna anvnde nmligen inte
brynjor. I sitt Lexicon poeticum frn 186O hvdade Sveinbjrn Egilsson att
br i brsrk inte kom frn adverbet berr (=bar) utan av substantivet
berr eller bera som betyder bjrn eller bjrnhona. Ordet brsrk betyder i
s fall man i bjrnfll. Ulvhedin, ett annat namn p brsrkarna, betyder
man i vargskinnspls. Det var en del av den ockulta tankevrlden att nr
folk tog p sig skinnklderna bytte de samtidigt hamn, ven i verfrd
betydelse, och frvandlades till vilddjur.
        Det understryks ofta att brsrkarna skrek och vrlade, som i
Harald Hrfagres saga, kap 25, i Torbjrn Hornklvs kvde till kungen efter
slaget vi Hafrsfjord: "Brsrkar vrlade, ulvhedner ylade". Brsrkvrlen
jmfrdes fr vrigt ofta med hundyl.
        Brsrkarna har fem karaktrsdrag i de fornnordiska sagorna: de
ylar som hundar, vapen biter inte p dem, de kan g barfota genom eld, de
biter i skldarnas kanter och de nrmast kollapsar efter brsrkagngen.
Brsrkarna skickades grna frst i kamp och var starka, rasande och
farliga. S snart brsrkaraseriet kom ver dem sgs de rasa som rovgiriga
vargar, de fruktade varken eld eller jrn, trotsade de vrsta faror, gick
ls p de mest fruktansbjudande fiender, bet i sina skldar. Om ingen
fiende var i nrheten lt de sin vrede g ut ver dda freml, rev upp
trd med rtterna, vlte jttestenar. I sitt blinda raseri sg de knappt
skillnad p vn och fiende. Stundom uppfr sig krigare som brsrkar utan
att de direkt kallas s, t ex i Hkon den godes saga, kap 29-31, om slaget
p Fitjar dr de danska brderna Eyvind Skreyja och Alf Askman, "starka och
kraftiga mn och de strsta drpsmnnen", stormade fram, "hgg t bda
sidor och bar sig t som om de var rasande eller galna".
        Men brsrkagng frknippas inte bara med strider. I Eyrbyggjasaga
hr brsrkagng ihop med anstrngande fysiskt arbete.
        Det fanns frresten ven kvinnliga brsrkar. I Hrbardsljod, vers
99, i den ldre Eddan skryter Tor vid tvekamp med Odin om att han har drpt
"brsrkabrudar". Och var de inte vilda och farliga, hade det ju inte varit
ngot att skryta om.
        De flesta brsrkar var norska, men det fanns ocks svenska, danska
och islndska. En enstaka gng kunde brsrkarna komma frn ett icke
nordiskt land.
        Uppndde brsrkarna sin styrka, sin skrckinjagande framfart och
sin ringa smrtknsla genom att anvnda narkotiska medel och d speciellt
flugsvamp? Den hypotesen hade prsten och professorn Samuel dmann 1784 och
han byggde p fljande tankegng:
        Brsrkarna knde till flugsvamp och dess berusande effekt. Deras
uppfrande och psykotiska tillstnd under brsrkagng kan frklaras med
att de stod under inflytande av narkotika. Det enda tillgngliga narkotiska
medlet i Skandinavien vid denna tid var flugsvamp. Flugsvampsrus ger ett
beteendemnster som r pfallande likt brsrkagngen. Det finns inga andra
rimliga frklaringar.
        Flugsvampen var som tidigare nmnts i bruk som rusmedel i stora
delar av norra Asien, och knnedomen r dokumenterad hos samiska njder s
lngt vsterut som vid Enare trsk. Det r orimligt att tro att de
nomadiska folkgrupperna som hll p med ren i de nordliga skogarna dr
flugsvamparna vxte inte ocks srjde fr att kunskapen fick spridning. Det
r allts genom samernas frbindelser sterut som knnedomen om
flugsvampens krafter kan ha kommit till Skandinavien. Hr kan den ha
bevarats som en yrkeshemlighet hos de samiska njderna. Nr s kristendomen
trngde undan samernas kultur, inkl religion och folkmedicin, frsvann
snart bruket av flugsvamp i takt med att strida strmmar av brnnvin ltt
gav tillgng till rusmedel.
        dmann meddelar fljande tv anmrkningsvrda litteraturcitat:
Snorre Sturlasson skriver i Ynglingasagan kap 2: "Landet ster om Tanakvisl
i Asien kallades Asland eller Asahem och huvudborgen i landet hette Asgrd.
I borgen bodde en hvding vid namn Odin." Tanais r det klassiska namnet p
Don, "kvisl" betyder gren eller mynning. Tanais hade sina kllor i de
"Rifeiska bergen", som man tnkte sig lg lngst i norr och de rknades som
grnsen mellan Europa och Asien.
        Det r vidare knt frn Ynglingasagan att brsrkarna kom till
Norge med Odin. "Odin kunde ordna s att hans ovnner blev blinda eller
dva under strid, samtidigt som deras vapen inte bet bttre n kppar,
alltmedan hans mn slogs utan brynjor, galna som bjrnar eller tjurar. De
drpte t hger och vnster, men p dem bet varken eld eller jrn. Detta
kallades brsrkagng.
        dmann pstr drfr att Odin tillsammans med sina brsrkar kom
frn nordst dr flugsvampsbruket var knt. Hans mn skulle d anvnda
detta medel fr att komma i stridshumr. P s stt skulle allts
knnedomen om flugsvampens krafter ha kommit till Sverige och Norge.
        Vi vet att brsrkarna heter s fr att de ifrde sig bjrnskinn
och fick bjrnens gemyt. Myter r seglivade och kan vandra frn land till
land och terberttas runt lgerelden. Hr r en av korjakernas sgner om
flugsvamp och bjrnhamn:

  "I tidernas brjan, i Stora Korpens tid, var frvandling av djur och dda
  ting till mnniskor en vanlig freteelse. Vid denna tid kunde ven
  mnniskan frvandla sig. Nr hon tog p sig en fll eller den yttre
  formen av ett freml, blev hon sjlva djuret eller fremlet. Stora
  Korpen och Eme'mqut frvand  lades till korpar efter att ha tagit p sig
  korphamn. Kilu', Stora Korpens niece, tog p sig en bjrnfll och blev
  bjrn. Eme'mqut lade ett hundskinn p sin syster, och vips var hon hund.
  Drefter tog Eme'mqut och hans hustru p sig bred brttade hattar med
  vita flckar som liknade flugsvampar, och strax frvandlades de till
  giftsvampar."

        Mnga historiker har varit inne p tanken att brsrkarna
stimulerades av ngot slags medel de hade intagit. Den danske
historieskrivaren Saxo Grammaticus (ca 115O-122O) menade att
brsrkagngen, furor bersercicus, kunde vara ett utslag av att krigarna
hade druckit en giftig trolldryck, men han sger inte ngot om vad en sdan
brygd eventuellt skulle ha innehllit.
        dmann delade uppfattningen om att brsrkarna sjlva kunde
kontrollera sitt psykiska tillstnd genom att inta ett narkotiskt mne. Om
anfallen hade varit okontrollerade, kunde brsrkarna omjligen ha
upprtthllit den utmanande arrogansen som gjorde dem s hatade ocks
mellan slagen. dmann menade drfr att brsrkarna knde till ngot slags
mne ur vxtriket som kunde ge dem mod och styrka och att de anvnde detta
nr frhllandena pkallade det. Att brsrkagngen kunde frklaras av
sdan pverkan, gjorde dmann sannolikt genom att hnvisa till liknande
abnorm aggressivitet utlst av opium. P Celebes i Indonesien anvnder
invnarna opium fr att komma i vansinnesaktig sinnesstmning under
strider, och frn Java knner vi de raserianfall som kallas amok. dmann
gr igenom andra knda rusmedel som t ex indisk hampa, men de mste alla
uteslutas, helt enkelt fr att de inte var knda i Skandinavien.
Destillering av alkohol till brnnvin hade nnu inte kommit igng under
vikingatiden. I brist p andra mjligheter sammanfattar dmann att
flugsvampen r den enda vxt som verkligen kan kasta Ijus ver mysteriet
med brsrkarna. Att brsrkarnas beteende verensstmmer med flugsvampsrus
begrundar dmann under hnvisning till beskrivningarna av de sibiriska
folkgruppernas beteende under ruset:

  "De som nyttja denna svamp, blifva frst lustige, at de sjunga, ropa,
  m.m. Snart angripas hjernans functioner, de tycka sig blifva utmrkt
  tjocka, starka; ursinnigheten tiltager och beledsagas med ovanliga
  krafter och convulsiviska rrelser. Ofta mste de nrvarande nyktre vakta
  dem, at de ej m beg vld p sig sjelfva och andra. Raseriet rcker 12
  timar, mer eller mindre; d sedan matthet infinner sig, som slutar sig i
  fullkomlig magtlshet och smn."

        Grunden fr dmanns hypotes om brsrkarnas svampmissbruk r drmed
framfrd i huvudsak. Han tog emellertid ocks upp ett par andra frgor som
frklaring. Kunde brsrkagngen bero p andra orsaker n bruk av
narkotika? Till detta sger dmann att det finns exempel p att ovanliga
fysiska prestationer har utfrts av folk i vldsamt vredesmod och att
brsrkarna kunde hysa ett speciellt temperament. Han ppekar att tv
avhandlingar berr detta sprsml. Hamnell skriver I 7O9 i De Magia
Hyperboreorum att brsrkagngen frambringades av djvulen. Ramelius menar
1725 i De Furore Bersercico att "hur mycket han n velat friknna
brsrkarna frn anklagelsen att st under ledning av djvulen s vgar han
inte ptaga sig deras frsvar vad detta betrffar".
        dmann hller med om att brsrkagngen har sin upprinnelse i en
utanfrliggande orsak. Han ppekar att professor Verelius kallar den en
djvulskonst och att brsrkagngen efter kristendomens framvxt frlo-
rade sin prestige och att brsrkagngen s smningom dog ut med dem som
praktiserade den.
        dmanns hypotes vckte ringa uppmrksamhet nda tills Fredrik
Christian Schbeler, botanist, medicinare och professor vid universitetet i
Kristiania, tog fram den p nytt hundra r senare, 1886. Schbeler var
srskilt intresserad av vxtgifter. Genom att jmfra brsrkagngens
uttrycksformer menade han att de vldsamma raseriutbrotten knappast kunde
frklaras p annat stt n genom en slags frgiftning mycket lik effekten
av rd flugsvamp.
        Vid denna tid frelg tskilliga skildringar av svamprus i Sibirien
och Schbeler sammanfattar:

  "Jag mste fasthlla att brsrkagngen i Norge och verkan av flugsvamp i
  Kamtjatka r beskrivna s noggrant sammanfallande som om de var
  frfattade av en skarpsinnig lkare frtrogen med alla sjukdomstillstnd.
  Hrtill kommer att de ovannmnda hgst egendomliga symptom som
  beledsagade brsrkagngen alltid terkom ofrndrade. Det hela upphrde
  ngon tid efter att det vid kristendomens infrande (omkring r 1OOO)
  frkunnades en renare sedelra."

        Frst efter att han hade ntt denna insikt fick Schbeler reda p
dmanns hypotes om svampmissbruk och anslt sig genast till den. Schbeler
framhver srskilt att flugsvampen gr brukaren lttfotad och att han fr
onormal muskelstyrka och uthllighet. Schbeler anser det som helt skert
att brsrkarna anvnde ett stimulerande medel och att detta mste ha varit
flugsvamp.
        Frgan om hur det kan komma sig att det varken i ttesagorna eller
Eddan nmns ngot som helst om att vikingarna anvnde flugsvamp fr att bli
brsrkar, besvarar Schbeler med att brsrkarna hll flugsvampsbruket
hemligt fr att bevara den fruktan alla knde fr dem och att hemligheten
frdes vidare frn man till man. Att viktiga ritualer och recept hlls
hemliga genom generationer finns det mnga exempel p.
        Att brsrkagng hade sin orsak i ett tillstnd som deltagarna
samkat sig sjlva menade Schbeler indirekt bekrftades av att Eirik Jarl
frbjd holmgng och frklarade brsrkar och rvare fredlsa p
1OOO-talet. Man kan ju inte frbjuda en sjukdom!
        Det var dmann som ursprungligen lanserade hypotesen om att
brsrkar anvnde flugsvamp. Uppgiften lades fram i Kungliga
Vetenskapsakademiens Skrifter men blev lite knd. Schbeler publicerade
dremot pstendet som fick stor utbredning genom det omfattande verket om
norska vxter: Viridarium Norvegicum. Norges Vaextrige, som utkom ren
1885-89.
        Flugsvampen r allmn och ltt att knna igen. Det var drfr
tydligen populrt att kunna knyta brsrksmyten till denna svamp. Innan
ngon hade underskt saken och analyserat hypotesens hllbarhet hade den
blivit folkets godel och medtagits i skolbcker och knda uppslagsbcker.
ven den norske botanisten, professor Rolf Nordhagen, stdde och
populariserade flugsvampshypotesen med vlvillig beskrivning i en
tidningsartikel 1927: "Flugsvampsfrgiftning och brsrkagng", men
egentligen utan att tillfra saken vsentligt nya upplysningar.
        Ett par r senare kom ett grundligt motinlgg mot pstendet om
brsrkarnas svampmissbruk. Det var ett dokument p 64 sidor frfattat av
Fredrik Gron, knd forskare och specialist p medicinens historia i Norge.
Gron vederlgger flugsvampsanklagelserna slunda:
        Att vra frfder lngt tillbaka i hednisk tid skulle ha ftt
knnedom om flugsvampens hemlighet genom kulturpverkan frn sibiriska
folkstammar verkar helt osannolikt. Gron ppekar att vra dagars historiker
inte rknar med Odin som en verklig, historisk person. Att dmann och hans
samtids historiker gjorde det mste betraktas som en orimlig,
bokstavstrogen tolkning av en sgen. Gron hvdade vidare att likhetsdragen
mellan brsrkagngen och flugsvampsrus inte hller streck. Man kan inte se
enbart p brsrkarnas beteende medan de befinner sig under vldsam
upphetsning, man mste ocks se p hela situationen omkring hndelsen och
srskilt p det som utlser brsrkagngen.
        Gron nmner bl a Crettes saga, kap 19, fr att visa anhngarna av
flugsvampsteorin att de r p villospr. De nordnorska "hloygene",
brderna Tore Tomb och Ogmund Illi, r strre och starkare n andra mn.
De gick brsrkagng och skydde ingenting s fort de ilsknade till.
Tillsammans med tio andra karlar kommer tv fredlsa till en grd dr
garen r bortrest men Grette hller ordning. Han undfgnar gsterna med
mat och rikligt med l. D de tolv har blivit trtta av let, freslr
Grette att de ska g till ro och visar dem till ett hrbre, dr de lses
inne. S smningom frstr brsrkarna att de r lurade. De kastar sig mot
den lsta drren. De gr brsrkagng och ylar som hundar. Men brsrkarna
ddas i ett vldsamt slagsml inne i det mrka uthuset.

Gron kommenterar detta slunda:

  "Hr har man en logisk utveckling av brsrkagngen. Det hela startar med
  rikligt ldrickande fljt av dsighet innan raserianfallet griper
  brsrkarna nr de ser sig lurade och verlistade. De grips av raseri
  innan ngon strid har brjat. Strid blir det ju faktiskt aldrig frgan
  om. Det r sjlva vreden som utlser anfallet. Om man nu frutsatte ngot
  s osannolikt som att brsrkarna hade flugsvamp 'i fickan' och frsg
  sig med den fr att hetsa upp sig, frefaller inte troligt. Som det
  framgr med all nskvrd tydlighet av parallellerna frn olika slags
  knda psykopatologiska tillstnd r just det psykiska momentet, att de
  grips av vrede ver att vara verlistade, helt tillrckligt fr att
  framkalla utbrott av oregerligt raseri: brsrkagng. Hr r det
  nrliggande att fsta sig vid det fregende alkoholavnjutandet. Och
  efter jmfrelser med liknande fall frn kriminalantropologi och
  rttspsykiatri i vra dagar mste detta moment speciellt pongteras.
  Alkoholens frutbestmda roll fr vldshandlingar borde vara vlknd. Men
  den uttryckliga uppgiften om att brsrkagngen pbrjades 'genast efter
  att de blev rasande' visar att denna omstndighet r vsentlig."

Gron hvdar att den moderna knnedomen om flugsvampens giftighet ocks
omjliggr tron p att brsrkagngen utlstes av denna svamp. Han bygger
p underskningar som visar att tiden frn det svampen intages tills
effekten kommer kan variera frn 1/2 timme till tre timmar. Dessutom
varierar giftigheten starkt frn vxtplats till vxtplats. Detta menar Gron
mste ha gjort det svrt fr brsrkarna att planera svamptandet s att
effekten blev lagom stark och kom nr den skulle!
        Gron jmfr till slut med nyare frgiftningsfall av rd flugsvamp i
Europa och finner ingen likhet med brsrkagng. Han ppekar dessutom att
rd flugsvamp heller inte frekommer p Island och att brsrkar drfr
mste haft problem med leveranserna. Gron pvisar freteelser ocks hos
andra kulturer och under andra tider som pminner om brsrkagng. Hos
Homeros frses stundom jttarna med egenskaper pminnande om brsrkarnas.
Herakles i Euripides tragedi Den rasande Herakles fr ett anfall med
tydliga hallucinationer som resulterar i att han ddar inte bara Thebes
despotiska hrskare utan ocks sin hustru och sina tre sm barn innan han
vermannas. D anfallet r ver r Herakles helt utmattad och svag.
Euripides framstller Herakles som sjuk. Teutonerna, den germanska
folkstammen som angrep Rom tillsammans med kimbrerna och blev slagen vid
Aquae Sextiae r 1O2 f Kr, hade ocks drag som pminner om brsrkarna. De
var rasande vilda och dessutom, skriver Tacitus, sjng germanerna i
allmnhet kampsnger och fr att Ijudet skulle bli s skrrande och
genomtrngande som mjligt hll de upp skldarna mot munnen. Som redan
nmnts bet brsrkarna i sina skldar.
        Ett modernt fenomen som har jmfrts med brsrkagngen r
malajernas amok och motsvarande psykiska rubbningar hos flera
icke-europeiska folkslag. En malaj som "lper amok" kan rusa med dolken i
hgsta hugg genom sin tttbefolkade by och in i husen och hugga ner alla
som kommer i hans vg s lnge anfallet varar. Brsrkagngen mste drfr
ses i ett mycket bredare historiskt och psykologiskt perspektiv. Till slut
ger Gron en omfattande analys av brsrkagngen som psykotiskt tillstnd.
        Det vsentliga i Gr ns uppfattning av brsrkarna kan sammanfattas
slunda: Det finns inga belgg i ngra som helst skriftliga kllor fr
flugsvampshypotesen innan dmann lanserade den 1786. Pstendet r allts
en ren hypotes baserad p alltfr vlvillig tolkning av enskilda isolerade
likhetsdrag vid beteendet hos brsrkar och utvalda berttelser som kan
stmma med teorin. En djupare och bredare analys av svl brsrkagngen
som flugsvampsruset visar att det inte finns ngon som helst grund fr att
knyta dessa fenomen samman. Gron fastslr att argumenten fr
flugsvampshypotesen r ovetenskapliga och finner det besynnerligt att
moderna akademiker har tagit den p allvar. Det hela r vad man i andra
sammanhang kallar en ordentlig skepparhistoria.
        Gron tyckte att det var srskilt anmrkningsvrt att professor
Nordhagen kunde stdja flugsvampshypotesen. Efter detta tog professorn ter
till orda i artikeln "Flugsvamp och brsrkagng". Han framhver hr tv
moment som han menar r mycket viktiga och av avgrande betydelse nr man
ska ta stndpunkt till frgan. Det rr sig om tv frgiftningsfall av rd
flugsvamp som den svenske professorn i fysiologisk kemi Carl Th Mrner
refererar. Det frsta gller en muntlig uppgift frn professor H
Hildbrandsson 1918. Vid framryckning av Vrmlands regemente till
grnsepisoder mellan Sverige och Norge 1814 observerade en officer en grupp
soldater med fradga runt munnarna gripna av raseri. Vid nrmare
underskning fastslogs att de hade tit flugsvamp fr att komma i stmning
infr striderna. Kllan till denna berttelse s lngt eftert har
emellertid aldrig klarlagts. Nordhagen fortstter: "Denna uppgift
frefaller mig ytterst viktig. Soldaterna i Vrmlands regemente kan nu
omjligen ha hittat p att ta flugsvamp av sig sjlva; det mste
otvivelaktigt finnas en folkmedicinsk tradi tion bakom det hela som vl kan
ha hllit sig sedan vikingatiden."
        Det andra fallet av frgiftning, dock med panterflugsvamp,
intrffade i Malm 19O8. En tysk arbetare lades in p sjukhus efter att ha
tit en tallrik svamp. Frst blev mannen bara yr, senare brjade han sjunga
och skrika, skrattade och skar tnder, hoppade i sngen och slog omkring
sig. Han blev s oregerlig att personalen flyttade honom till psykiatrisk
avdelning. D satte han sig helt p bakhasorna och nrmast misshandlade
personalen. P morgonkvisten fll mannen i smn och d han vaknade dagen
efter var han ter i fin form. Mrner karakteriserar fallet som "fullt
utbildat brsrkaraseri".
        Enligt detta skall allts den sista brsrkagngen ha intrffat p
Malm Allmnna Sjukhus 19O8!
        Gron ppekar att tyskens frgiftning brjade med krkningar varp han
frlorade medvetandet i flera timmar. Gr n finner det helt ofrsteligt att
Nordhagen kan pst att denna historia "absolut talar till frdel fr
dmanns teori" och "i hg grad gr i flugsvampsteorins favr". Gron menar
att den hellre gr det motsatta.
        Vi ser att specialisterna frestas att ge omfattande frklaringar
utifrn sina egna yrkesfrutsttningar. Toxikologer hvdar att det beror p
frgiftningar, botanister att man anvnde vxter, teologer att brsrkarna
var besatta av djvulen och medicinare att det berodde p psykoser.

                         - Smnens Sjunde Syster -

        Den rda flugsvampen binds med svamprot, mykorrhiza, till tall och
helst bjrk. Som ett argument mot att brsrkarna t flugsvamp anfrde Gron
att det fanns brsrkar p Island men ingen flugsvamp. Det lr emellertid
ha funnits vidstrckt bjrkskog p Island under vikingatiden och den rda
flugsvampen kan ha frsvunnit med den.
        Medan den rda flugsvampen r liten omges den av ett vitt hylle. I
detta stadium kan den teoretiskt frvxlas med en rksvamp eller kanske
snarare med en liten champinjon. Saken uppklaras dock enkelt genom att
svampen skrs itu, varvid man genast sknjer den blivande hatten med skivor
och rd antydan p versidan under det yttre hyllet. - Nr den rda hatten
utvecklas spricker hyllet. Resterna sitter kvar p hatthuden som de typiska
vrtliknande vita flckarna. Dessa kan skljas bort av regn och d r det
ter risk fr frvxling med andra svampar, nu med rda kremlor. Men kom
bara ihg att kremlor alltid har sprtt ktt som lttast mrks genom att
foten kan brytas nrmast rakt av. Flugsvampsfoten dremot bryts i lnga
fibrer.
        Det har emellertid nd intrffat misstag. Nordhagen berttar om en
hndelse i Hedmark dr en alltfr ivrig svensk fru hll p att frgifta ett
helt pensionat, men frdjupar sig tyvrr inte mer i mnet.
        Hos oss r den rda flugsvampen starkt rd, blodrd till gulrd. I
Nordamerika finns tre frgvarianter: vita, gulorange och de rda med
mellanformer. Brun flugsvamp r bortsett frn frgen s lik den rda att
den ytligt ser ut som en frgvariant av den rda.
        S lngt verkar experterna vara verens om karaktrsdragen hos rd
flugsvamp. Men smaken kan diskuteras. Somliga sger att den saknar lukt och
smak medan andra pstr att den har mild smak. R T och F W Rolfe menar att
den bittra och beska smaken ltt tar lusten av den mest ventyrslystne,
medan Erman frn Sibirien sger att smaken r s frnsttande att det r
omjligt att f i sig strre mngder. Frn Sibirien uppger ven Enderli att
smaken r s vmjelig och kvljande att mnnen lter sina kvinnor tugga
svampen frdig fr sig s att de kan svlja den snabbt. Enderli t den dock
knappast sjlv. Kopec dremot t svampen men skrev ingenting om smaken.
Ingen sger direkt vad de har smakat p, men de frstnmnda tnker
antagligen p smak som hjlpmedel vid bestmningen och menar drfr smaken
av frsk svamp. De sistnmnda har nog haft torkad svamp i tankarna. Smaken
kan ju ltt utvecklas under torkningen. Att det kan rda stor osmja om
smaken hos frsk flugsvamp visar hur stor oskerhet som kan finnas kring en
s vanlig svamp. Rd flugsvamp r trots allt en av vra allra vanligaste
svampar s det r bara att g ut i skogen och prova. Frsk rd flugsvamp
smakar utmrkt!
        r rd flugsvamp egentligen giftig? Generellt vet vi att detta r
en svr frga, dr svaret beror p svampens tillstnd, tillredning, mngden
som intas och ndamlet med tandet. Rd flugsvamp anvnds faktiskt p
mnga platser som mat. I Frankrike r det lngtifrn ovanligt att ta den
efter speciell tillredning. Det r klart pvisat att det mesta av giftet
sitter i hatthuden som ltt kan dras av. Efter ngra skljningar i vatten
anrttas svampen som vanligt. Bara stekning ser dremot inte ut att ta bort
giftet.
        Ett frmodat allvarligt frgiftningsfall beskrevs i Norsk magasin
for legevidenskab frn 1914. En 52 r gammal man plockades upp frn en
vgkant utanfr Oslo kl 15 en sndagseftermiddag. Han var d medvetsls och
frdes direkt till sjukhus. Det upplystes att mannen var svampfrgiftad.
Han hade kramper och lg i djup koma vid ankomsten, han svettades, pulsen
var lg och oregelbunden. Muskulaturen var styv, men minsta irritation
framkallade ryckningar. Han skar tnder s att det hrdes ver hela salen.
Kl 23 var han vaken och vid relativt god vigr trots mycket hrdhnt
medicinsk behandling, bland annat hade det gtt t 8O liter vatten till
magpumpning. Mannen kunde upplysa om att han hade funnit en hel del svamp
med stora rda hattar med vita flckar. Han hade ftt lust att ta dem och
menade att de var ofarliga d han erinrade sig att ha sett dem avbildade p
planscher! Han stekte svamparna och t tv fulla stekpannor. De smakade
mycket gott.
        P grund av mannens egen utsago och den mngd svamprester som
pumpades ur magscken berknades mngden intagen svamp till ca 4OO g ren
flugsvamp, sannolikt tio stora exemplar.
        Att frsk rd flugsvamp i vanliga portionsmngder ger
frgiftningssymptom r skert, men det r oklart hur allvarliga dessa
frgiftningar r. Rolfe skriver att rd flugsvamp har varit orsak till
mnga ddsfall, medan det inte lyckades Wasson att finna ett enda
dokumenterat ddligt frgiftningsfall av denna svamp! En balanserad
stndpunkt frn kompetent medicinskt hll tycks vara att frgiftning efter
intagande av rd flugsvamp utgr en liten risk fr annars friska personer.
Om mannen frn vgkanten vid Oslo skulle ha repat sig snabbare utan
behandling vet vi dock inte.
        Vad vet man d om de fysiologiskt verksamma mnena hos rd
flugsvamp? En alkaloid frn rd flugsvamp isolerades av Schmiedeberg och
Koppe i Leipzig 1868. Den uppkallades efter svampen och fick namnet
muskarin. Frst 1953 klarlades den kemiska strukturen hos muskarin
fullstndigt av C H Eugster. Han anvnde 26OO kg svamp fr att f ut 26O mg
muskarin. Han mste skert haft hjlp, tminstone under insamlandet av
svampen! Muskarin r ett nervgift med de fysiologiska effekterna: besljad
syn, svettning, tung andning, nedsatta hjrtslag, muskelryckningar, fradga,
pupillsammandragning m m.
        Denna frgiftningsbild stmmer emellertid inte med den verkan som
intrder nr man intar vanliga, sm mngder flugsvamp. Bristen p
hallucinogena effekter r slende. Det blev klart att koncentrationen av
muskarin hos rd flugsvamp var alltfr lg fr att kunna ge nmnvrd
muskarinfrgiftning efter vanliga svampportioner. I synnerhet visade
djurfrsk att muskarin inte gjorde en fluga fr nr! Senare har det visat
sig att andra svamparter, vissa trattskivlingar (Clitocybe) och
trdskivlingarna (Inocybe) innehller lngt hgre koncentrationer av
muskarin n rd flugsvamp. Dessa ger ltt muskarinfrgiftning utan att vara
hallucinogena. Det mste allts finnas andra fysiologiskt aktiva mnen som
r de mest verksamma hos rd flugsvamp.
        Omkring 196O bestmdes tre sdana aktiva mnen kemiskt. De fick
namnen ibotensyra, muskimol och muskizon. Ibotensyra r bara en tiondel s
stark som muskimol som r en nedbrytningsprodukt av ibotensyra.
Fysiologiskt visar sig effekten genom slhet, frlust av
orienteringsfrmgan och ndrad sinnesupplevelse. Muskimol har en verkan
pminnande om delirium och ger egentligen inte hallucinogena upplevelser.
Farmaceuter avrder bruk av dessa mnen som njutningsmedel ven om personer
som har intagit ibotensyra har tillfrisknat utan efterverkningar. Frsk
vid universitetet i Zrich visar att dessa mnen ger de flesta fysiologiska
effekter man knner frn flugsvampsfrgiftning utom den viktigaste sett
frn njutningssynpunkt, nmligen de kraftiga, hallucinogena upplevelserna.
Detta borde tyda p att den rda flugsvampen fortfarande hller p sin
innersta hemlighet, dvs att det finns ett oknt hallucinogent mne att
upptcka. En enda analys har pvisat ett sdant mne, bufotenin, men andra
analyser har inte kunnat bekrfta detta.
        Det r svrt att hitta uppgifter om hallucinogena effekter av rd
flugsvamp frn Europa. Utomstende lkare kan inte beskriva upplevelsen hos
dem som har tit av svampen. De som man vet har intagit rd flugsvamp har
gjort det av misstag och blev naturligtvis frskrckta precis som
ofrivilligt intagande av alkohol skulle ha frorsakat rdsla och obehag.
        Att vanligt tillredd rd flugsvamp ger hallucinogen verkan r
emellertid dokumenterat. De flesta beskrivningar av frgiftningsfall i
Europa med rd flugsvamp kommer frn sydliga lnder och beror p frvxling
med den hgt eftertraktade kejsarflugsvampen, de romerska kejsarnas favorit
och huvudbestndsdelen i Claudius' sista mltid.
        Det r drfr huvudsakligen frn de lnder dr denna svamp vxer
som vi fr ska intressanta upplysningar om verkningarna p europer av att
ta rd flugsvamp. Den norske lkaren Nils B Koppang summerar sitt intryck
1913 av de freliggande beskrivningarna slunda: "...att lokala
irritationssymptom och perifera symptom vid flugsvampsfrgiftning snabbare
trder i bakgrunden till frdel fr den rent psykiska sjukdomsbilden". Frn
egen erfarenhet beskriver han ett fall frn Oslo. Kl 15 den 26 augusti hade
en man och hans hustru tit frhllandevis stora mngder svamp till middag.
De hade plockat den sjlva och menade sig ha funnit tta-tio champinjoner
frutom den vriga svampen. KI 18.3O mrkte frun de frsta symptomen d hon
gick ut fr att kpa gg. Hon blev vimmelkantig, fick problem att uttrycka
sig och pratade en massa smrja. Nr hon kom hem fann hon sin man i samma
tillstnd. Han raglade som berusad, hade svrt att tala, men var i munter
sinnesstmning. Ngot senare fick de muskelryckningar, slppte eller
slngde pltsligt freml de hll i, de tappade mjlkglasen som krossades.
Lkare tillkallades kl 21. Han fann paret i ett besynnerligt tillstnd.
Frun raglade omkring, ytterst pratsam och upprymd. Leende berttade hon att
de var svampfrgiftade, och, som hon sjlv trodde, i s hg grad att de
mste vara frberedda att d av det. Humret var nd strlande och de
diskuterade ogenerat om de skulle lta sig kremeras eller gravlggas om
frgiftningen slutade med dden!
        Panterflugsvamp innebr avgjort en strre risk n den rda d
panterflugsvampen mer liknar en champinjon. Panterflugsvamp antas innehlla
samma mnen som rd, men i lngt starkare grad. En man plockade utanfr
Oslo 1978 en brun svamp som han inte knde till. Han t hlften av den
tillsammans med ngra frtickor och tog sedan lokaltget in till stan. En
timme efter svampmltiden knde han sig dlig och gick av tget. Han gick
vidare lngs rlsen och fick knslan av att trd och buskar kom rusande mot
honom. Han minns att han lg i grset och knde sig insprrad i konstiga
freml som han frskte att komma ut ur. Han fick vidare gradvis en
vldsam ngest innan han ptrffades nrmast medvetsls i nrheten av
spret och frdes till sjukhus. Nsta dag var han frisk och i en svampbok
kunde han strax utpeka panterflugsvampen som orsaken.
        Skildringarna av bruket av rd flugsvamp i Sibirien r inte helt
konsekventa. Somliga kllor verkar klart plitligare n andra. De flesta
hvdar att svampen r giftig som frsk och drfr bara kan tas torkad.
Detta mste betyda att torkning tar bort tillrckligt av gifterna men nd
bevarar s mycket av det hallucinogena mnet att lustknslorna vervger.
Det r allts fortfarande inte helt klarlagt om sm doser av torkad svamp
r ofarliga att anvnda som njutningsmedel. Det r svrt att sga vilken
effekt torkningsprocessen har p balansen mellan gifthalten och halten av
hallucinogener. Mjligen r det vsentligt med en helt bestmd torkningstid
eftersom mnga av de ingende mnena r flyktiga. Men korjakerna var kanske
mer hrdbarkade n vi och villiga att st ut med en stunds starka
frgiftningsplgor fr att n den vidunderliga drmvrlden som de som har
upplevt den skriver s vackert om. Det var detta tillstnd vid frgiftning
av rd flugsvamp som Mordecai Cooke 186O i sin genomgng av de viktigaste
narkotiska mnena s trffande kallade "smnens sjunde syster":

        "Drmmarna kom i rask fljd. Det var som att vandra i de sknaste
trdgrdar dr enbart gldje och sknhet hrskade. Blommor i de vackraste
frger, former och dofter dk upp framfr mina gon..."

--------------------------------------------------------------------------
